Det som alltid måste firas

Det finns somligt som alltid måste firas. Ju fler orosmoln som hopar sig, ju mer behöver vi samlas kring varje stråle av ljus som bryter igenom, kanske bli än mer medvetna än tidigare om hur ljus den är, hur oumbärlig.En sådan ljusstråle bryter igenom imorgon.21:a dagen i den 3:e månaden. Alla vet väl direkt?Just det:Fortsätt läsa ”Det som alltid måste firas”

När viktiga frågor listas

Ingen kan undgå att världshändelser och invasionen av Ukraina just nu överskuggar allt, och ligger främst i våra tankar. Samtidigt rör sig tiden framåt, som den alltid gör, med ett val som närmar sig till hösten. Ja, politik är viktigt, likaså att frågor inte tappas bort, bara för att de pågår i bakgrunden. Där finnsFortsätt läsa ”När viktiga frågor listas”

Tack, gode Gud för allt som finns – en analys av psalm nr 23

Publicerad i Svensk Kyrkotidning Nr 12 2021.Analys i samband med utbildningen Psalmbokens teologier och bruk, Enskilda Högskolan Stockholm, Susanne Wigorts Yngvesson. Denna psalm är en av de ovanliga i psalmboken, med rötter genom hela den psalmsjungande historien. Via den bibliska psaltarpsalmen 104, till den Solsång – Il Cantico del Sole – som nedtecknades 1225 avFortsätt läsa ”Tack, gode Gud för allt som finns – en analys av psalm nr 23”

Vem vågar vara profet?

Vem vågar säga obekväma sanningar? Vem vågar ropa när andra tiger?Jag skulle vilja säga (med definitionen ovan) … ganska många, ändå.Internet har gjort det allt enklare att ställa sig på det digitala ”torget” och ropa, vara influencer, samla på sig följare och sponsorer och … kanske bli en stark röst. Näthatet har sedan gjort attFortsätt läsa ”Vem vågar vara profet?”

Det största i det minsta

Det är andra advent. I kyrkan är titeln också ”Guds rike är nära”.Hur märks det? En värld, där alla håller fred med varandra, alla räcker ut handen i hjälpsamhet, har förståelse för varandras olikhet och ser hur vi behöver just detta, där det är lätt att dela med sig, men heller ingen fuskar och utnyttjar,Fortsätt läsa ”Det största i det minsta”

Nådens år

Vårt nya församlingsblad ståtar på utsidan med hälsningen ”Gott nytt kyrkoår!”, inför den söndag när vi också högtidligt tänder det första ljuset, trumpetfanfaren ljuder och Hoisannaropet uppfyller gudstjänsten.Som barn tyckte jag det var minst sagt FÖRVIRRANDE!?Varför kunde kyrkan inte börja sitt år den 1 januari, precis som allting annat?Ja, tideräkningsåret börjar vi ju då, iFortsätt läsa ”Nådens år”