Du ger den kärleken ett ansikte
som aldrig skulle gå förbi,
du stannar för att läka såren
och allt vi gömmer inuti.
Du ger den kärleken ett ansikte
som räcker mer än för en vän,
om du ser fienden bli skyldig
så finns förlåtelsen igen.
Öppna oss att ta emot och älska som du.
Första versen i en av de psalmer som nu provas i svenska kyrkan (nr 39), och som med Stefan Jämbäcks tangomelodi, även som sjungen psalm blivit svår att gå förbi. Medryckande. Lätt att stämma in i. Och så ett viktigt tema.
Hur blir en ny psalm till?
Genom Stefans jämtländska påbrå ingick psalmen nyligen i en psalmprovarhelg i Lockne kyrka, där han som musiker fick både bidra i ett arrangerat levande psalmsjungande, och berätta om hur musiken kom till när ett så passionerat ämne som den dödsövervinnande kärleken fann sina lika passionerade tongångar i en tango.
Kunde jag skriva något om hur texten kom till?
Den som skrevs för 15 år sedan …? Hur tänkte jag?
Märkligt nog var det lätt.
”Denna text kom till 2009-2010 när vi i samarbete med tidningen Sändaren skulle skriva en ny psalm till varje söndag på kyrkoåret, de som senare samlades i Och himlen rör vid jorden.
Detta är psalmen till 13 söndagen efter Trefaldighet – Diakonins Dag.
Jag läste då, för inspirationen, alla de tre årgångarnas texter.
Det är nog ganska lätt att se hur första versen inspirerats, först av den barmhärtige samariern som inte går förbi den slagne mannen, utan stannar för att läka såren. Även andra årgångens text om att älska sina fiender har tagit sig in i samma vers.”
Du ger den kärleken ett ansikte
som inte är för att bli sedd,
där andra skulle fly från skammen
så är den kärleken beredd.
Du ger den kärleken ett ansikte
som till och med har känt vår död,
och där, när rädslorna har rämnat
är liv, och liv i överflöd.
Öppna oss att ta emot och älska som du.
”Andra psalmversen stannade mer upp vid Jeremia som slängts i brunnen, och hur vi inte ska se ner på dem som är ringa, något som präglat allt mitt psalmskrivande på ett särskilt sätt sedan jag själv fått ett barn med funktionsnedsättning. Föraktet för svagheten. Hur Jesus hanterar det, går rakt emot den strömmen, till och med själv tar den föraktades plats.
Så visar sig den Gudomliga kärleken, ända in i döden.
Ja, öppna oss att ta emot och älska som du.”
Lyssna till sången via YOUTUBE
Åsa Hagberg