Rödluvan har blivit en mycket aktuell liten sagofigur. Sällan har vi haft en så stor uppmärksamhet på mormor som ligger sjuk i sin säng, eller bara är allmänt skröplig, och någon måste vara den som springer dit med matvarorna.
I sagan är det nära att sluta mycket illa för både Rödluvan och mormor, när vargen, med sin list lyckas ta sig in i stugan. Även detta har sin parallell till dagens situation, men vargen är ett lurigt litet virus, omöjligt att se med blotta ögat. När både den vårdade och den vårdande slukas, är det klart att frågan infinner sig; Vem släppte in vargen? Vem lät detta elaka virus slinka in i vården, äldrevården eller omsorgen?
Låt mig berätta en annan saga. Eller kanske, en annan glimt ur verkligheten några år tillbaka i tiden.
Det var en gång en mamma som behövde stöd i omvårdnaden av sitt barn. Varje år gick de tillsammans till den goda handläggaren som såg till att hon fick veta allt om den hjälp som fanns att få, och såg till att hon också fick den på bästa sätt.
Men en dag blev vägen till handläggaren väldigt lång. Längs hela vägen uppstod så många hinder att de nästan inte hann fram innan dörren haspades igen. Lättnaden var stor, när de till slut var inne, uttröttade och slitna. ”Vi måste be om mer stöd” tänkte mamman, ”men den goda handläggaren kommer att hjälpa oss med det”.
Till sin förvåning såg hon att någon annan satt och väntade dem, med blicken ner i en datorskärm, och bara stundvis sneglade upp för att se på dem.
”Vem är du?” frågade hon.
”Jag är den goda handläggaren som ska se till att ni får rätt stöd.”
”Men varför ställer du så omöjliga frågor?”
”Det är för att jag ska kunna styra över svaren.”
”Men varför ser du bara ner i datorn och inte på oss? Vi kan visa hur …”
”Det är för att jag ska kunna GE AVSLAG!”
Detta är en saga om ett tappat förtroende.
”Vargen” var i detta fall inte en privat aktör med girighet i blicken. Det var den som representerade det goda samhället, som var slussen, eller … hade blivit en flaskhals där inget kom förbi.
Vem har då släppt in vargen?
Hur har det goda samhället kunnat drabbas av en kultur som gått ut på att belöna avslag och snålhet? Hur har värdegrunder kunnat urholkas till att på sina mest känsliga ställen bara vara tunna skal som spricker vid överbelastning?
Klart att vi släpper in vargen, om det som gäller är att erbjuda så billig vård eller omsorg som möjligt, om vi låter oss förföras av räkneexempel som borde vara enkla att genomskåda vid närmare granskning, om de nu inte innebär lösningen för att lindra ett hål i budgeten.
Men ändå tror jag fortfarande på det goda samhället, därför att det goda samhället är vi. Vi faller i gropen om och om igen, men när vi reser oss ur den kan vi välja en bättre väg. I en snål, svaghetsföraktande kultur kommer både samhällets representanter och privata aktörer att gynna sina sämsta exempel. I en kultur av Medmänsklighet, kommer vi, både samhällets representanter och privata aktörer, vägra fusket och slarvet, vägra leken med människoliv, och tillsammans hjälpas åt att skapa det samhälle vi alla kan leva i.
Sagan om Rödluvan har ett alternativt slut. Vargen gör ännu ett försök att ta sig in i stugan, och använder all sin list, till och med klättrar upp på taket i ett försök att smita in genom skorstenen. Men den sagan slutar med ett snöpligt fall.
Vi lär oss.
Störst den tilltro
som fyller det minsta
med storhet
Bäst det hopp
som lyser med klarhet
i den enfaldige
Vackrast den kärlek
som förvandlar det fula
till härlighet
och varje mänska är
Lyssna till Änglalagen
Åsa Hagberg
2020-04-26