Det finns en enkel gammal lek, otroligt hållbar i sitt utförande, möjlig att återanvända om och om igen. Det enda som krävs är två personer med varsin hand bakom ryggen. Efter ”Sten, sax eller påse!” väljer man att visa tecken för en av dessa tre.
Svårigheten ligger i att det är tre alternativ.
Man kan aldrig vara helt säker. Det beror på.
Visar jag påse förlorar jag om motparten valt saxen, men vinner över stenen.
Visar jag sax förlorar jag mot stenen, men vinner över påsen.
Visar jag sten förlorar jag mot påsen, men vinner över saxen.
När jag, just den 1 maj, befann mig i en större livsmedelsbutik för att fylla på förrådet, gjorde vi som vi brukade, rev av en påse från rullen, fyllde med lökar och gick till vägningen. ”Åh, visst ja, den nya skatten …” Runt en 50-öring skulle det kosta.
En kvinna intill oss, ingen vi på något sätt känner, kunde inte vara tyst: ”Det blir mycket bättre för miljön!” Nu fanns nämligen också papperspåsar att välja.
Hur visste hon det?
Man kan väl aldrig vara helt säker? Det beror på.
Om plastpåsen sedan återanvänds. Det är den väldigt inbjudande till; fruktpåse, brödpåse, brödpåse, brödpåse … (ett antal gånger), nässelpåse, slutligen soppåse i badrummet. Eller, om den gått sönder, återanvänd i nya påsar genom insamling i återvinningen.
Papperspåsen blir svårare att återanvända, att hitta fler funktioner till än just löken eller frukten. Jo, det går väl att lägga bröd där … om de inte torkar fortare, kanske det går att samla lite torra sopor, men … återvinningen är faktiskt lite enklare. Plast måste först samlas i en större påse eller burk.
Det beror på …
Tillverkningsprocessen. Såvitt jag har läst är tillverkningen av papperspåsen klart mer resurskrävande både i material och energi. Plasten kan vara så mycket tunnare och ändå hålla tätt.
Råvaran.
Om plasten enbart skapas ur ickeförnybar olja, känns ju förnybar träråvara otvivelaktigt bättre att tänka på. Nu stod det ”sockerrör” i definitionen på plasten, så tydligen var det biologisk råvara (vi skapar fler och fler sådana plaster), då beror det på hur sockerrören odlats (utan att meja ner regnskogar) och hur transporten skett. Det senare gäller förstås också cellulosafiber, vilka skogar som kallhuggs, hur de återplanteras, hur vi tar vara på restprodukterna av flis, bark och kvistar.
Återvinningens effektivitet.
Gissar att även i denna tillverkningsprocess är plastpåsen vinnare, genom att vara lättare och mindre skrymmande?
Eller om den slängs i naturen.
Då är plastpåsen den stora förloraren, med sin – beroende på kvalitet – avsevärt långsammare nedbrytning, nästan obefintlig bland de tåligaste plasterna. Detta är helt klart ett stort problem och … jag ska erkänna att det är svårt att förstå, när vi står där inne i matbutiken, vad det är som gör att man bara slänger plasten vind för våg? Går det inte att lära sig!? Sluta upp med den dumheten!
Men det är kanske det hon vet, kvinnan i butiken.
Det som gör att papperspåsen alltid vinner.
Eller är det min 50-öring som nu gett sitt bidrag till samhällets insatser?
Det som sannolikt gör den allra största effekten är den påse jag låter bli. För den som väger själv, går det faktiskt att lägga äpplen och päron i samma påse.
Jag delar den oro som finns över missbruk av jordens resurser.
Det vore dumt att inte vilja värna vår miljö. Vi lever av den, vi delar den tillsammans med alla andra levande varelser (tyvärr inklusive små virus). Vi kan inte både förbruka den och ha den kvar. Vi kan se en osannolik återhämtning där vi drar undan vår mänskliga rovdrift.
Men det är dumt om vi tror att det finns enkla knep, hur gärna vi än vill. Så skönt det vore.
Rovdrift uppstår inte sällan ur enkla knep, en lösning som alla människor på jorden ska använda sig av, så att alla efterfrågar samma råvara, utan närmare eftertanke.
Om vi tänker oss göra något stort när effekten är marginell, eller kanske nästan saknas helt?
Att det skulle finnas sådant, i den komplexa väv som är vår miljö, som inte beror på, och å ena sidan eller den andra.
Sten, sax eller påse. Det finns alltid en tredje faktor med i leken.
Åsa Hagberg
2020-05-04