Tänk dig att du har huvudet fullt av tankar, de är som en livlig svärm av surrande eldsflugor, men har svårt att hitta öppningen ut mot munnen. De flesta hinner slockna innan de alls kommer fram. Munnen framstår som väldigt tyst.
Du ber om hjälp att kommunicera.
Någon sitter vid ett skrivbord utan att titta på dig, eller ens vilja ha dig i närheten, lägger pannan i djupa veck, in i sina allra snålaste skrymslen, och kommer fram till att eftersom det är så sällan du måste uppsöka läkare/tandläkare, och för övrigt inte behöver prata (ja, du är ju så tyst), behöver du ingen sådan hjälp.
Sådant vi kallar Moment 22.
Eller ”Osynliggörande” och ”Undanhållande av information”, två av de punkter som ingår i härskarteknik. Att behandla någon som mindre värd.
Det borde vara lätt att förstå, att det är fel. Allra helst genom en myndighetsperson, vars uppdrag är att stödja.
Eller tänk dig att du bor i ett kollektiv. Du gillar att titta på ishockey, och får veta att Rögle snart ska spela en viktig match, och din tidigare kompis Alex ska gå på den. Han hejar också på Rögle. Du berättar det på ditt kollektiv, och ber om att få följa med Alex dit.
NEJ! säger man. Du får bara gå med en av oss! Och det är inte Alex!
När du undrar varför, säger man att det har LAGEN bestämt.
Men …?
Tänk om du dessutom har svårt att kommunicera?
Att förklara vad som är viktigt för dig?
I vilket annat sammanhang som helst skulle vi se det som ett osunt, sekteristiskt beteende, där andra avgör vem du får umgås med på din fritid. En kränkning av den fria viljan. Men om du bor på en gruppbostad, och är så beroende av stödet, att den som följer dig behöver vara ”kontaktperson” eller ”ledsagare”, anses detta helt normalt.
Du får bara gå med en av oss (när vi har tid)! Och det är inte Alex!
Denna vecka, V 40, har FUB sin aktivistvecka – FUB som är intresseorganisation för personer med IF, Intellektuell Funktionsnedsättning. Själv kommer jag att befinna mig på torget i Båstad, tillsammans med andra kämpar i vår lokala förening, med hoppet att det inte regnar för mycket. Just detta år uppmärksammas rätten till kommunikation. Frågan aktualiserades under valet, då även den som har IF har den viktiga, demokratiska rätten att rösta. Men, hur ska man veta vem man röstar på, om informationen inte går att förstå? Om texter är långa och krångliga? Svåra att hitta?
Många partier saknade sådan information.
Mycket landade på intresseorganisationer att försöka avhjälpa bristen, vilket ofta bara når medlemmar (med tillräckligt stöd …).
Kommunikationen tillbaka, att själv kunna uttrycka sig, är självklart en minst lika viktig del. Det inledande exemplet är hämtat ur en assistansansökan just vi brottades med för ett antal år sedan. Sådant som gör att man ibland undrar vem det är som har allra svårast att förstå? Enkla saker, som ”alla människors lika värde” inför lagen?
Vi kanske möts på torget i Båstad på lördag. Eller ser du FUB någon annanstans i vårt land.
Vi är glada för allt stöd vi kan få,
i det som borde vara lätt att förstå.
Lyssna på: Tycka synd om
Från samlingen Resan till ett barn
Åsa Hagberg