I Grevie kyrka, en av församlingens två, finns nu också ett fönster mot himlen. Inte som de andra, som i nuläget dag för dag visar samma grånade skyar utan knappt en glimt av sol. I detta fönster möts vi av Maria och Jesus, så som de vänder sina blickar till oss.
En ikon, just denna kallad ”Gudsmodern av Konevitsa”, och målad av Hjärnarpsprästen Cecilia Billqvist.
För att glömma oss själva en stund.
Bara se Jesusbarnet i Marias famn.
Kanske särskilt viktigt idag, i vår splittrade, bullrigt moderna tid. Vems Mariabild ska vi lyssna till? Vem tror på en jungfrufödsel i vetenskapens tidevarv? Redan ordet ”jungfru” får en bismak av förtryck och utnyttjande av unga kvinnor, som genom tidsåldrar fått bära hundhuvudet när sexualitetens heder måste beskyddas till varje pris.
Ja … låt oss glömma oss själva.
Vem tror på miraklet? Den som själv fått erfara ett … men vad hjälper det alla andra? Eller, den som kan hålla två bollar i luften samtidigt, en för det som går att förklara, en för det oförklarliga. Den som tänker att Gud måste vara större än så.
Vi ser in i fönstret, glömmer oss själva och sjunger ur psalmboken 480, Bo Setterlinds text som hälsar Maria, den goda, den trogna ”… Din lydnad är vår förebild …”
Vänta här nu? Lydnad, när normbrytandet är en långt mer omhuldad förebild? Lydnad, i en form av underordnande, när normbrytande sägs vara det som frigör oss från förlegade, stelbenta tvång och låter oss finna oss själva, våra verkliga jag, alla med samma värde. Jo, en norm måste vi hålla, den som nådde oss i statsministerns tal att bara vara max 8 personer när vi samlas i jul. Den normen må inte brytas, ens i våra största katedraler.
Så, låt oss glömma oss själva.
Se in i himlen.
Marias lydnad var annorlunda. I själva verket brytandet av … nej, inte det, utan Uppfyllandet av en lag, bejakandet av det mest goda hon kunde föreställa sig. Guds vilja.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske.
Kom, i vår splittrade värld. Kom, i våra famlande jag. Kom i kropp och blod, hunger och törst, glädje och tårar, kom i den bön som kanske bara vågar viska, kom, så som Du kom till Maria.
Hjälp oss att tro, med Maria.
Ja, vi tar emot Dig.
Amen.
Maria, Maria, salig din tro
som vågar vad aldrig har skett.
En ängel i rummet, tänkte du då:
omöjligt är aldrig lätt?
En ängel i rummet, du sa inte nej,
den Gud som har skapat blir skapad i dig.
(Ur Maria Maria – lyssna via Youtube)
Åsa Hagberg