Kyrkoåret - Åsa Hagberg

ADVENT
1. Låt gatans stenar ropa
2. Så nära är Guds rike
3. En röst av en profet
4. MARIA, MARIA
4. Med förundran
Det lyser ett ljus i mörkret
Vi tänder adventstidens ljus
Så som Lucia bär sitt ljus

Se även nattvardshymnen: Gör mitt hjärta berett – ur häftet Du är det bröd.

Låt gatans stenar ropa – Det sprider sig ett rop
Första söndagen i advent

1. Det sprider sig ett rop ur både vuxenhet och lek,
till tro som ännu hoppas, till tröttnande och vek.
Låt gatans stenar ropa med barnens sång: Hosianna!
Hosianna, ur jordens djup,
hosianna, ett hopp om fred,
nu kommer den vi väntat.

2. Gudomlig i det mänskliga med ödmjukhetens makt,
till änglarnas förundran ett intåg utan prakt.
Låt himlens stjärnor dansa till barnens sång: Hosianna!
Hosianna, ur himlars rymd,
hosianna, ett ljus går upp,
nu kommer den vi väntat.

© Text: Åsa Hagberg Musik: Stefan Jämtbäck – ingår i Och himlen rör vid jorden – psalmer för hela kyrkoåret. LYSSNA
Ingår med titeln Det sprider sig ett rop i den Norska kyrkans nya psalmdatabas, LYSSNA.

Så nära är Guds rike
Andra söndagen i advent, Luk 21:29-31, Matt 13:31-34

1. Så nära är Guds rike som senapsblommans frö,
det största i det minsta med kärlek nog att dö,
med kärlek nog att dö.

2. Så nära är Guds rike, som degen blir ett bröd
när allting genomsyras och ljummenhet blir glöd,
och ljummenhet blir glöd.

3. Så nära är Guds rike, som fikonträdets knopp
blir skör när den ska brista, så öppnar sig vårt hopp,
så öppnar sig vårt hopp.

4. Så nära är Guds rike som värkar i en natt,
det barn som vill få födas är himlens största skatt,
är himlens största skatt.

En röst av en profet
Tredje söndagen i advent, Matt 11:2-11, Luk 3:1-15

1. Ett liv ur det sterila ett barn ur barnlöshet,
ett ensamt strå i öknen, en röst av en profet.
Den fattige skall mättas, förtryckta lyftas upp,
en nöd att bana vägen för rättvisans Gud.

2. Han genomskådar ytor där fromhet blir ett spel
som silar kryp och myggor men sväljer en kamel.
De blindas ögon öppnas när mörkret får sitt ljus,
en kraft att bana vägen för sanningens Gud.

3. Ett ensamt strå i öknen är inte ensamt mer,
en röst som himlens åskor en duva som sänks ner.
Nu kommer den han väntat, från livets första stund,
hans röst har banat vägen för kärlekens Gud.

Maria, Maria
Fjärde söndagen i advent, Luk 1:21-38, 46-55

1. Maria, Maria, salig din tro
som vågar vad aldrig har skett.
En ängel i rummet, tänkte du då:
omöjligt är aldrig lätt?
En ängel i rummet, du sa inte nej,
den Gud som har skapat blir skapad i dig.

2. Maria, Maria, salig din bön
som blivit till kött i din kropp.
Du formade orden, längtade ljus,
sjöng i din lovsång vårt hopp.
När tiden och himmelen närmade sig,
det Ord som bär Alltet blir buret av dig.

3. Maria, Maria, saligt ditt liv,
att vara hans mamma, hans bröst.
Han hör dina hjärtslag, närs av ditt blod,
känner i tillit din röst.
För evigt han vet var du finns någonstans
och snart blir han din, men du är redan hans.

© Text: Åsa Hagberg Mel A: Stefan Jämtbäck
– ingår i Och himlen rör vid jorden – psalmer för hela kyrkoåret.
Mel B: © Sångfågeln Musik. Text&musik: Åsa Hagberg Lyssna
(inväntar att uppgå i Wessmans – vid intresse kontakt)

Med förundran i sin hälsning
Unexpected and Mysterious, Jeannette M. Lindholm, Musik: Calvin Hampton

1. Med förundran i sin hälsning, som ett vingslag i vår tid,
lika kraftfullt, lika ömsint, landar himlens bud om frid.
Om vår tro har börjat svikta, om vårt mod har mist sin röst,
låter Gud oss vända åter till sin modersfamn av tröst.

2. Så kom Ordet till Maria, så fick evigheten kropp,
lika mänsklig som gudomlig växte hela jordens hopp.
Hennes jubel i Guds ömhet, fann sin väg i glädjens språng
till Elisabet, vars inre redan sjöng det barnets sång.

3. Vi får vänta detta under, se hur Kristus kommer hit
för att finnas mitt ibland oss i de ringaste av liv.
För så nära är vår frälsning, i förundran får vi se
hur en lovsång föds på jorden inför gåvan Gud vill ge.

Det lyser ett ljus
Adventssång

1. Det lyser ett ljus i mörkret,
det första i vårt advent,
det säger att dagen är nära,
att hoppet är redan tänt.

2. Det lyser ett ljus i mörkret,
det andra, som föder tro
att himlen kan växa på jorden,
med liv, så som frön kan gro.

3. Det lyser ett ljus i mörkret,
det tredje i vårt advent,
en låga för kärlekens rike,
den gåva som Gud har sänt.

4. Det lyser ett ljus i mörkret,
det fjärde, med änglasång,
en sång för Maria och barnet,
Gud föddes som vi en gång.

Vi tänder adventstidens ljus

1. Vi tänder adventstidens ljus,
nu lyser i staken det första,
så ber vi dig, Gud, för vår sargade värld,
ditt ljus är för alltid det största.

2. Vi tänder adventstidens ljus,
nu lyser i staken det andra,
den ensamma lågan har blivit till två,
så delar vi väg med varandra.

3. Vi tänder adventstidens ljus,
nu lyser i staken det tredje,
vår väntan får grepp om din tröstande stav,
med Betlehems vakande herde.

4. Vi tänder adventstidens ljus,
nu lyser i staken det fjärde,
det verkar så litet men skenet är starkt,
nu ser vi Maria som bär det.

© Text: Åsa Hagberg Musik (och not): Ida Fahl, mel A (moll) LYSSNA, mel B (dur)
(Mel C, Text och musik: Åsa Hagberg, LYSSNA)
Körsats: © Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Anders Johammar

Så som Lucia bär sitt ljus

När tiden går in i sin natt,
i mörker, så kyligt och fruset,
vi väntar ett lågande hopp,
en krona som skimrar i ljuset.
Till bullrande städer, till ensamma hus,
så som Lucia (så som Lucia) bär sitt ljus.

En låga att skänka oss tröst,
att styrka det vacklande modet,
med kraften av okuvlig tro,
med värmen av himmelens godhet.
Till bullrande städer, till ensamma hus,
så som Lucia (så som Lucia) bär sitt ljus.

Vi möter den mörknande natt,
men djupaste skuggorna viker.
Lucia bär bud om ett hopp,
så evigt, att aldrig det sviker.
Till bullrande städer, till ensamma hus,
så som Lucia (så som Lucia) bär sitt ljus.

© Text: Åsa Hagberg.
Mel A: Marie Solvmar, LYSSNA
Mel B: Maria Löfberg, för not: Maria Löfberg, LYSSNA
Mel C: Magnus Kilvén
Mel D: Cecilia Santana
Mel E: Sven-Erik Johansson, LYSSNA
Mel F: Ida Fahl, för not: Ida Fahl, LYSSNA