Efter gårdagens fem andetag är fler än fyra vallöften. Ännu en valtidernas beräkning, inspirerad av Magnus och Brasses matematiklektioner i min barndom. Där var det myror som jämfördes med elefanter. Om den enda beräkning som var intressant var antalet – då vann myrorna, alltid!
Om vi ska ta hänsyn till storlek …? Ointressant!
Eller kanske biomassans tyngd …? Ointressant!
Överlevnaden i tid …? Ointressant! Som en elefant!
Elefanten i rummet, vid politiska beräkningar är alltid den faktor vi utelämnar … eller snarast i plural, faktorer. Påfallande ofta blir antalet ensamt avgörande. Riktigt fel blir det när antalets statistik fortsatt får ha denna avgörande betydelse, även då det balanserar nära gränsvärden som borde väcka eftertanke.
Nyheten (SVT 27/7) om hur (det enda) apoteket i Broby måste begränsa sina öppettider till bara en dag i veckan under sommarens personalbrist, medan samtliga apotek inne i städerna har öppet som vanligt, blev en påminnelse om den matematiken.
Vi hade ju vår buss, den som lades ner i slutet av 2022, trots att det var den som flest åkte med, trots att den – förutom ändpunkterna vid stationerna – hade 19 hållplatser på en sträcka av 15 kilometer, vilket säger att det knappast handlar om spridd glesbygd. Att hela trakten kring Förslövs tätort är befolkad, allra helst mot Ängelholm, det som är vår stad, för att inte tala om sommarens tilltagande människovimmel.
Det som blev så tydligt var att svaret först är givet, innan frågan ställs och statistik samlas in.
Vad vill vi satsa på? Järnvägen!
Hur gör vi med bussarna? Vi rensar ut de vi tycker är onödiga!
Vilka är det? Mindre orter där det finns ett tåg i närheten (så kan vi öka stadsbussarna)!
Men om det är långt till stationerna …? Ointressant! Eller … jo, vi skapar en särlösning med krångliga transporter ner till stationerna, man behöver bara en app, och vara ute i god tid …
Men vem åker om det är krångligt? Ointressant!
Det skulle bara ta 20 minuter att köra hela sträckan …? Ointressant!
Ängelholm fylls av ännu fler bilar …? Ointressant!
Miljön …? Vi satsar faktiskt på fossilfria fordon (där de går)!
Det som för mig blev den brännande frågan är den som är allra mest oroande, och som är långt mer omfattande än att stanna vid vår nedlagda buss.
VEM drabbas och HUR MYCKET?
Om vi inte längre ställer de frågorna, är vi illa ute. Därför att det alldeles för ofta är de som är allra mest beroende av samhällsinsatsen som drabbas, de som egentligen inte har något annat alternativ alls, och där konsekvensen därför blir omfattande.
Men … eftersom de är få i antal tillåts det alltmer rinna mellan stolarna. Särskilt om det är redan stigmatiserade grupper i samhället så att omgivningen inte bryr sig så mycket.
Till sist vänjer man sig.
När valfläsket börjar stekas, allt fetare, när löften utfärdas om allt de som räknas ska få.
Vilka frågor hörs aldrig?
Hur blir det för dem som inte är fuskare, men drabbas av de allt hårdnande kraven?
Eller … situationen inom efterlevnaden av LSS-lagen. Vem griper in?
LYSSNA till Snälla lilla bussen
Åsa Hagberg