Jul - Åsa Hagberg

Det barn Maria bär (Mary´s Boy Child)
Du lilla Jesusbarn
En avlägsen krubba (Away in a Manger)
Ett barn är fött
Här bor du
I utkanten av staden
Kommer du i natten
Mitt i vinternattens mörker
Annandag jul – martyrerna
Samma natt
Söndagen efter jul
Julens ängel
Minsta barn
TRETTONDEDAG JUL
Där himmelens stjärna glänser
Tre kungar

Se även nattvardshymnen Den natt när änglasången ljöd – ur häftet Du är det bröd.

JUL

Det barn Maria bär
Mary´s Boychild

1. I Betlehem en vinternatt, har mörkret fallit fort,
då står Maria frusen där, och Josef, vid dess port.

2. En stad så trång att porten stängts, de visas till ett stall,
men strax intill blir himlen ljus där herdar gått på vall.

Lyssna! Hör, en änglakör som sjunger: ”Gud är här
i denna natt, i Betlehem; det barn Maria bär.”

3. Den natten når ett glädjebud om frälsning till vår jord,
och traktens herdar skyndar sig att följa ängelns ord.
Lyssna, hör …

4. De ser en krubba, ser ett barn, precis som ängeln sagt,
så liten i sin moders famn, men stor är himlens makt.

Lyssna! Hör, en änglakör som sjunger: ”Gud är här
i denna natt, i Betlehem; det barn Maria bär.”

Du lilla Jesusbarn

1. Du kom inte hit för att bli hyllad och stor,
du som ville vara där de fattiga bor.
Du kom inte hit för att trona i palats,
du som ville ta den minstes plats.
Du lilla Jesusbarn vi tar emot dig,
du lilla Jesusbarn vi tar emot,
minst av alla, är du ändå Gud.

2. Du kom till ett land av krig när vintern var kall,
föddes som en flykting i ett mörkt litet stall.
Ingen hade plats, hela staden var för trång,
men från himlen hördes änglasång.
Du lilla Jesusbarn vi tar emot dig,
du lilla Jesusbarn vi tar emot,
minst av alla, är du ändå Gud.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Stefan Jämtbäck,
ingår i häftet En ängel vid mitt bord
Ingår i Ung Psalm, Libris Förlag. LYSSNA

En avlägsen krubba
Away in a Manger

1. En avlägsen krubba, en knarrande port
till djuren i stallet, ett under så stort.
Där slumrade Jesus med halm som sin bädd,
men ute sjöng änglarna: ”Var inte rädd”.

2. Då frynte en oxe, den lille blev väckt,
men Jesus var trygg och blev inte förskräckt.
Där vaktade Josef, Maria gav tröst,
och ute i natten ljöd änglarnas röst.

3. Kom nära oss Jesus, så nära igen.
Du föddes så liten, nu är du vår vän.
Till barnet som snart slumrar till på sin bädd,
du sjunger med änglarna: ”Var inte rädd”.

Ett barn är fött i natt
Fritt efter M Luther ”Uns ist geboren ein Kindelein”

1. Ett barn är fött i vår vinternatt,
att vara ljus och frälsning,
och hela jordens glädje hörs
i änglasångens hälsning.

Ett barn är fött i denna natt, Gudomligt fött på jorden,
så gryr Guds dag av välbehag ur änglasångens natt.

2. Och om jag hade två vingars flykt,
då vore allt jag ville,
att såsom en av änglarna
få sjunga för den lille.

Ett barn är fött i denna natt, Gudomligt fött på jorden,
så gryr Guds dag av välbehag ur änglasångens natt.

© Sångfågeln Musik Text: Åsa Hagberg Musik: Katarina Torgersson.
För kör SATB, LYSSNA (inväntar att uppgå i Wessmans – vid intresse kontakt)
Arr av Karl G Sundman SATB och manskör TTBB

Här bor du

1. En stjärnas ljus i väntans tid, en hund, ett vaksamt skall.
En sluten stad, en port som stängts, ett barn, ett enkelt stall.
Här bor du, Gud, i vår verklighet,
här bor du nu hos oss.

2. En våldets plats i flyktens tid, en fråga utan svar,
om meningen, om godheten, om natt som dröjer kvar.
Här bor du, Gud, i vår verklighet,
här bor du nu hos oss.

3. En himmelsröst i änglars tid, en tvivlande som ber.
Ett ljus som tänds, en ordlös tröst, ett nyfött öga ser.
Här bor du, Gud, i vår verklighet,
här bor du nu hos oss.

I utkanten av staden

1. I utkanten av staden målar skuggan marken kall
där ute smyger vilddjuren, och trygghet är ett stall.
En knarrig port går plötsligt upp till oxe, föl och häst,
det prasslar, fnyser nyfiket, när stallet får en gäst.

2. Där ute viner nattens sky, men inne är det varmt,
Maria sjunker tacksamt ner, fast härbärget är armt.
Med hö som bädd, en mantels skydd och Josef som sitt stöd,
kan undret ske helt obemärkt i sken av lyktans glöd.

Gud, du blev ett mänskobarn,
i denna natt, den mörkaste, den strålande,
i denna natt när änglar håller vakt.

3. Men längre bort, där lägereldens rök är stillsamt grå,
slår himlen ut i ljus, som om den släppte sin ridå.
De herdar som nu vakar står förskräckta, mitt i allt,
de ser en skepnad, änglalik, en skinande gestalt.

4. Ja, lyssna, hör, ett änglabud, att Frälsaren är född!
Han vilar nu i enkelhet, där krubbans halm är strödd.
Och strax är hela himlen fylld av jubel och av sång,
av strängars och trumpeters klang, av klockors ding-ding-dong.

Gud, du blev ett mänskobarn,
i denna natt, den mörkaste, den strålande,
i denna natt, till änglasångens prakt.

5. I utkanten av staden finner herdarna ett stall,
en plats där det finns värme medan nattens vind är kall.
Så obemärkt har undret skett, men herdarna får se
att himlen är så nära nu att vem som helst kan be:

Gud, du blev ett mänskobarn,
i denna natt, den mörkaste, den strålande,
i denna natt när änglar håller vakt.

© Sångfågeln Musik, Text: Åsa Hagberg, Musik: Katarina Torgersson
LYSSNA (inväntar att uppgå i Wessmans – vid intresse kontakt)

Kommer du i natten

1. Det blir så mörkt när stjärnor faller,
när solen sjunkit ner,
det blir så mörkt när nattens skuggor
fördunklar allt vi ser.
Det blir så mörkt när ljusen slocknar,
ett hopp som blåstes ut,
det blir så mörkt när oro växer
och sångerna tar slut.

Så mörkt att vara ensam, så mörkt att vara rädd,
så ljust att vara älskad, så ljust att vara sedd.

Kommer du i natten när det är så kallt?
Mer än alla änglar vill du ge oss allt.
Kommer du så liten, bara som ett barn
och tänder våra ljus igen.

2. Det blir så kallt när molnen tätnar
och livets änglar flyr,
det blir så kallt när frosten biter
och vinterns vindar styr.
Det blir så kallt när blickar fryser
och kärleken blir skör,
det blir så kallt vid stängda dörrar
att lämnas utanför.

Så kallt att vara ensam, så kallt att vara rädd.
Så varmt att vara älskad, så varmt att vara sedd.

Kommer du i natten när det är så kallt?
Mer än alla änglar vill du ge oss allt.
Kommer du så liten, bara som ett barn
och tänder våra ljus igen.

Lottas julsång

1. Den mörkaste natten som täcker vår jord
med skuggor som svartnande kol,
flyr undan för stjärnan där ovan i skyn
som spränger i svärtan sitt hål.
De klaraste röster med norrskenets klang
bär bud från sin himmelska sal
om frid över jorden och kärlek från Gud,
jag lyssnar i skuggornas dal.

Du hemlösa lilla barn,
hit kom du, ens utan en tråd
att skyla din späda kropp.
Så kom du med himmelens nåd.

2. Så skälver den natten som gnistrar av ljus
och sjunger av änglarnas sång,
som vore det sommarens vackraste dag
med trösten i blomstrande fång.
Så storslaget rik är min Skapares prakt,
så liten och nära ändå
när Frälsarens föds i det enklaste stall
på bädden av ängsblom och strå.

Du hemlösa lilla barn,
du vilar med djuren bredvid
i stjärnljusets klara sken.
Så kom du med himmelens frid.

3. Nog finner jag stallet, där kon har sitt bås
i doften av ängsblom och halm,
som himmelens sal, när jag står där en stund
och nynnar helt stilla min psalm.

© Text: Åsa Hagberg
Mel A: Maria Löfberg, LYSSNA

Mitt i vinternattens mörker

1. Mitt i vinternattens mörker i en karg och ödslig trakt,
ger en eld en liten låga, några herdar håller vakt.
Plötsligt syns ett sken från himlen, de blir rädda allihop,
men i skenet syns en ängel och de hör en ängels rop:

Ni ska inte vara rädda, jag är här med glädjebud,
mitt i vinternattens djupa mörker föddes Gud.
Ni ska inte vara rädda, se det barn som himlen sänt
mitt i vinternattens djupa mörker.
Nu har det hänt! Ni ska inte vara rädda.

2. Mitt i vinternattens mörker tänds ett hopp, ett nyfött ljus,
när Gud själv har blivit liten i ett stall, ett enkelt hus.
I ett sken av stilla lågor i en karg och ödslig trakt,
ska vi inte vara rädda, julens ängel håller vakt.

ANNANDAG JUL

Mörkret är så stort
Apg 7:55-8:8

Mörkret är så stort, skuggans svärta djup,
ljusets låga syns så vek.
Krävs då någon kraft att utplåna dess sken,
är det inte mest en lek?

Bara som ett barn, värnlöst i sig självt,
var finns den som står emot?
Kärlekskraftens tyngd är ofattbar ändå,
övervinner alla hot.

Övervinner natt, övervinner död,
övervinner våldets rus.
Kärlekskraften finns hos Stefanos den dag,
när han tröstas i dess ljus.

Tröstas i att se himmelrikets sken,
se den famn som tar emot
minsta lilla barn, en hjälte fylld av mod,
allt som möter mörkrets hot.

Mörkret är så stort, ljuset ändå mer,
sannare än allt vi vet.
Hjälp oss våga tro vad Stefanos fått se,
du som är i evighet.

© Text: Åsa Hagberg (v 5 red.)
Mel A: Sven-Eric Johansson, JPG-not (fri <2022), LYSSNA Finns även som SATB
Mel B: Johan Sundström, koral, Pdf-not (fri<2022) LYSSNA
Mel C: Christina Varenius Pdf-not, Flöjt, (fri>2022), LYSSNA
Mel D: Katarina Rudérus

Samma natt

Samma natt som täck vår jord, när stjärnan gav sitt sken,
vände sig mot Stefanos, en dom av sten på sten.
Samma ljus som herdar sett när änglar fyllde skyn,
det gav sin tröst till Stefanos, med himlen i en syn.

Här är jag, var med mig
när mörkret faller på,
du som är vår tillflykt
och skyddar dina små.

Samma låga, kärleksstark, som Jesusbarnet bjöd
strålade i Stefanos, med evighetens glöd,
strålade av samma nåd, som den Maria bar
när allting annat faller från och bara nåd finns kvar.

Här är jag, var med mig
när mörkret faller på,
du som är vår tillflykt
och skyddar dina små.

Kom till oss, med stjärneljus, med änglasynens tröst,
kom till den som väntar på att styrkas av din röst,
lysande av kärlekskraft, som den Maria bar,
som Stefanos, som herdarna, när bara nåd finns kvar.

Här är vi, var med oss
när mörkret faller på,
du som är vår tillflykt
och skyddar dina små.

© Sångfågeln musik Text: Åsa Hagberg Musik: Katarina Torgersson
LYSSNA (inväntar att uppgå i Wessmans – vid intresse kontakt)

SÖNDAGEN EFTER JUL

Julens ängel

1. Vem är där när kvällen skymmer, alla skuggor blir som hus,
när det mörka mest känns farligt och vi längtar efter ljus?
Julens ängel, är du där när vår himmel blir till natt,
när jag önskar någon såg mig, vill du bli min änglavakt?

2. Vem är där när jag är vilse, inte vet vart jag ska gå,
när jag tappat den som höll mig, vem finns där för alla små?
Julens ängel, är du där när vår himmel blir till natt,
när jag önskar någon såg mig, vill du bli min änglavakt?

3. Vem är där när jag är ensam, och blir rädd att man har glömt
att jag ligger tyst i sängen, vem är där och nynnar ömt?
Julens ängel, är du där när vår himmel blir till natt,
när jag önskar någon såg mig, vill du bli min änglavakt?

Minsta barn

1. Vem skulle ge sitt minsta barn där skuggorna fått rum,
att bli sårbart, att bli hotat i en bortvänd värld?
Vem skulle ge det dyraste där dyrbarhet är glömd
och vår längtan gömd?

Då sjunger alla änglarna Guds lov,
att han älskar, att han älskar.
Då sjunger alla änglarna Guds lov,
att han älskar, att han älskar så.

2. Vem skulle bli det minsta barn och lämna all sin makt,
att bli buren, att bli hjälplös i en kvinnas famn?
Vem skulle bli det svagaste där svagheten är dömd
och vår ängslan gömd?

Då sjunger alla änglarna Guds lov,
att han älskar, att han älskar.
Då sjunger alla änglarna Guds lov,
att han älskar, att han älskar så.

TRETTONDEDAG JUL

Där himmelens stjärna glänser
Trettondedag jul

1. När mörkret blir djupnande natt
ger stjärnan sitt ljus över världen,
de visa som tolkat dess sken
får ledning och mål för färden.

2. Så finner de barnet som fötts,
ett barn som är kung i det rike,
där ingen är större än den
som tror att Gud blir vår like.

3. De visa, vars vindlande färd
har gått över floder och gränser,
får hylla Guds nyfödda hopp
där himmelens stjärna glänser.

4. Så långt som det stjärnljuset når,
till fjärran och främmande länder,
går budet att Gud kommit hit
med friden i sina händer.

Tre kungar
Trettondedag jul, Matt 2:1-12

1. Vad får tre kungar att lämna sitt rike, sitt hus?
En blick mot himlen, en stjärna som sänder sitt ljus.

2. Vad får tre kungar att falla på knä för ett barn?
Hans mor är enkel, en snickare står som hans far.

3. Du barn, du lilla, den minsta som konungar mött.
Du Gud av livet, den största som kvinna har fött.

4. Du själv var konung som lämnat ditt rike, ditt hus.
En blick mot himlen, där sänder din stjärna sitt ljus.