Övrig körsång/solosång

ADVENT-JUL
Glädjeorden
Himmelens port
Hör hur himlen fylls av sång
Jag önskar jag vore en herde

Änglarnas konsert

FASTA
Du hörde mitt rop
Se Guds lamm
Övergiven

UNDER ÅRET
Du är aldrig ensam (You´ll never walk alone)
Där skymningsdjupet bottnar
Elegi (solo)
Härlighetens väg (procession/recession)
Kärlekens lov
Längtan

Med evig kärlek
Septembersol
Tröstens tid

GOSPEL
En röst som säger Kom
Här
Ni ska få se mig (påsk)
Vänd oss till dig

ADVENT-JUL

GlädjeordenInfant Holy, Infant Lowly

1. Glädjeorden hörs på jorden,
nu har Gud ett barns gestalt.
Nyfött näpen, mänskligt häpen,
ska han ändå bära allt.

Stark och klar är himlens stjärna,
änglakören sjunger gärna:
Se, i natt är Jesus född!
Stark och klar är himlens stjärna,
änglakören sjunger gärna:
Se, i natt är Jesus född!

2. Herdars fröjder når till höjder
som de aldrig förut mött.
Glömmer vila. Skynda, ila
till det barn Maria fött!

Stark och klar …

3. Kärleksmakten, i den trakten
där de förut gått på vall.
Här det hände, den Gud sände
ligger lindad i ett stall.

Stark och klar …

© Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Polsk julsång Arr: Leif Lundberg

Himmelens port (1 advent, Palmsöndag)

Himmelens port är här där konungen rider in,
hosianna – på en åsna, hosianna – så är löftet,
hosianna!

1. Han rider på åsnan, så ödmjuk och mild,
utan ett vapen till strid.
Önskar i djupet att staden han ser
vet var den får sin frid.
Himmelens port

2. Han rider på åsnan, så segrande stark,
rider att möta sin död.
Längtar att fullborda kärlekens väg,
bjuda oss livets bröd.
Himmelens port

3. Han rider på åsnan, till jublande sång,
barnens och gatornas rop.
Buren av glädje att lovsången når
rakt genom himlens port.
Himmelens port

© Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik SATB: Fredrik Östergren

Hör hur himlen fylls av sång Angels we Have Heard on High

1. Hör, hur himlen fylls av sång,
jublande som flodens brus!
Berg och höjder stämmer in,
glimrande av stjärneljus.

Gloria, in excelsis Deo,
gloria, in excelsis Deo.

2. Vem finns där när änglars sång
klingar över dal och höjd?
Herdarna i nattens väkt,
de får dela änglars fröjd.

Gloria, in excelsis Deo,
gloria, in excelsis Deo.

3. Hör, hur sången ljuder än
glimrande och stjärnbeströdd,
när vi följer herdars väg
till den plats där Gud är född.

Gloria, in excelsis Deo,
gloria, in excelsis Deo.

© Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Fransk julsång Arr: Leif Lundberg

Jag önskar jag vore en herde

1. Jag önskar jag vore en herde
under det djupaste blå,
när himmelen fylldes av änglar,
tänk, att vara där då!

Då kunde jag höra dem sjunga
stora och märkliga ord
om barnet som föddes i stallet,
Gud, som kom till vår jord.

Ja, det ville jag höra, det ville jag se,
tänk att det kunde ske!

2. Då skulle jag gärna ha sprungit
på mina snabbaste ben,
och skyndat mig fort över fälten,
ledd av stjärnornas sken.

Med herdarna, komma till stallet,
öppna en knarrande port,
få se hur Gud låg där så liten,
se, ett under så stort!

Ja, det ville jag höra, det ville jag se,
tänk att det kunde ske!

3. Och alla som fanns där den natten
rördes av himmelens makt,
långt större än kungar som ståtar
för att visa sin prakt.

Då såg vi att Gud aldrig glömmer
en enda av sina små.
Jag önskar jag vore en herde,
tänk, att vara där då!

Ja, det ville jag höra, det ville jag se,
tänk att det kunde ske!

© Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Anders Johammar

Änglarnas konsert

Det är övning nu i himlen, alla änglarna är där.
Alla stämmor måste sitta inför tidernas konsert.
Det är övning nu i himlen, alla änglarna är där.

De ska fylla ett helt himlavalv,
alla änglar i en kör.
Hoppas bara att publiken är beredd
så att hela jorden hör.
De har väntat i en evighet
på den stund när Gud ska bli
mycket mindre än ens änglar kan förstå,
ja, en människa som vi.

Det är övning nu i himlen …

Men konserten får en märklig scen;
mitt i natten vid ett stall
på ett öde fält där nästan ingen finns
mer än herdarna på vall.
Ändå övar de som aldrig förr,
om än utanför en stad
ska Gud födas till en vacker änglasång
som gör hela jorden glad.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Nadja Eriksson


FASTA

Du hörde mitt ropfritt efter Ps 18

Herre, Gud, min klippa,
min borg, min räddare,
jag har dig kär, o Gud, jag har dig kär.

Dödens bränningar brusade,
väckte stormflodens dån,
snaror ur dödsriket omgav mig,
fällors öppnade klor.
Men jag ropade på din räddning, Gud,
förtvivlat ropade jag,
bara du, Gud, fanns, bara du,
och du hörde mig.

Bergens grundvalar darrade,
skälvde under din kraft.
Bolmande rök ur din andedräkt,
munnens lågande eld.

Din var handen jag fattade
när du förde mig upp,
räddade mig ur mitt fängelse,
från min olyckas dag,
när jag ropade på din räddning, Gud,
förtvivlat ropade jag,
bara du, Gud, fanns, bara du,
och du hörde mig.

Stegen finner sitt fotfäste,
löper lätt som en hind,
armen får styrka till striderna,
spänner bågen med kraft,
för jag ropade på din räddning, Gud,
förtvivlat ropade jag,
bara du, Gud, fanns, bara du,
och du hörde mig.

Herre, Gud, min klippa,
min borg, min räddare,
jag har dig kär, Gud, jag har dig kär.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Jonas Nyström

Se Guds lamm

Vem kunde tro det vi såg?
Vem kunde dela hans smärta?
Den älskade på skammens väg,
förblödande, hans hjärta, förblödande hans hjärta.

Se, Guds Lamm, se, Guds Lamm, se Guds Lamm
som bär bort våra synder, som bär bort våra synder.

O, helige, du som är,
o, glöd av kärlekens låga
med kraft att vandra smärtans väg
och bära all vår plåga, och bära all vår plåga.

O, Guds Lamm, o, Guds Lamm, o, Guds Lamm,
du bär bort våra synder, du bär bort våra synder.

O, tröstare i vår natt,
förbarma dig över jorden,
för ljuset hit och möt vårt djup
i kraft av löftesorden, i kraft av löftesorden.

Du, Guds Lamm, du, Guds Lamm, du, Guds Lamm,
leder oss, leder oss in i friden.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Jonas Nyström

Övergivenfritt efter Ps 22

Gud, min förtvivlan är nära,
hela dagen ropar jag till dig
men inget svar, ingen blick ser på mig.

Jag är en mask och inte människa,
upphängd, genomborrad, övergiven.
Gud, min Gud,
varför?

Odjuren skockas, som lejon,
käftarna fulla av spott;
”Ropa till Gud då, han hör väl!”
skrattar de hånfullt och rått.

Gud, du var där när jag föddes,
i min barndom fanns du i min lek,
men vart jag ser, ingen tröst,
bara svek.

Jag är en mask och inte människa,
upphängd, genomborrad, övergiven.
Gud, min Gud,
varför?

Munnen blir spräckt som en skärva,
kroppen som smältande vax,
ropet förtorkar i halsen,
läcker all min kraft.

Gud, min förtvivlan är nära,
du som tiger vet min smärtas dag,
min brustna blick, slocknande
andetag.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Jonas Nyström

UNDER ÅRET

Du är aldrig ensam -You´ll never walk alone

När du möter en storm,
håll ditt huvud högt,
släpp rädslan att vägen blir lång.
Där din kamp når sitt slut
gryr en sol i guld
till en näktergals skiraste sång.

Så, gå, du kan gå
igenom din storm,
om än drömmar driver bort.
Håll ut, du går
där hoppet består,
du är aldrig ensam där,
är aldrig ensam där.

© Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: R Rogers Arr: Leif Lundberg

Där skymningsdjupet bottnar

Där skymningsdjupet bottnar
möter jag dig, Gud.
Själen finner fäste, finner tro
medan tyngden faller, lägger ner sitt ok,
skymningsdjupet vaggar själens ro,
skymningsdjupet vaggar själens ro.

Där skymningsbruset dämpas
möter jag dig, Gud,
själen finner helhet, finner tro.
Virrvarr utav röster stillnar i ditt nu,
skymningsbruset vaggar själens ro,
skymningsbruset vaggar själens ro.

Där skymningsljuset hoppas
möter jag dig, Gud,
själen finner tystnad, finner tro.
Vilar medan gryning väntar på sin tid,
skymningsljuset vaggar själens ro,
skymningsljuset vaggar själens ro.

Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Anders Johammar

Elegi (solosång)

Som den ensamma fågelns klagan
innan gryningen dricker ljuset
ur dina händer,
är jag törstande, törstande, Gud.
I de avstånd som växer, vidgar
sig ekande under valven
av dina händer
väntar jag, väntar jag, Gud.

Hon är där, hos dig, Gud,
hon är där.

Ville sjunga den fågelns klagan,
ville dricka det gryningsljuset
ur dina händer
– varför tystnar jag, tystnar jag, Gud?
Dessa sånger som trängs i bröstet
vill längta sig upp mot valven
av dina händer,
nudda dem, nudda dem, Gud.

Hon är där, hos dig, Gud,
hon är där.

Gud, befria den sångens vingar
att nå stigningen upp mot ljuset
ur dina händer,
låt det trösta mig, trösta mig, Gud.
När du lyfter mig över randen
av frånvarons tysta avstånd,
med dina händer,
ser jag det, ser jag det, Gud.

Hon är där, hos dig, Gud,
hon är där.

Som den ensamma fågelns klagan
medan gryningen dricker ljuset
ur dina händer,
är jag törstande, törstande, Gud.
Men du hör mig, o Gud, du hör mig
och låter mig lägga sorgen
i dina händer,
känna tacksamhet, tacksamhet, Gud.

Hon är där hos dig, Gud,
hon är där.

© Norbergs Musikförlag, Text: Åsa Hagberg Musik: Maria Löfberg
Ingår i samlingen Min själ prisar.

Kärlekens lov (1 Kor 13)

Om jag talade änglarnas språk,
om jag kände de skönaste ord,
bredde ut dem i flor av musik
till att höras på hela vår jord,
om jag såg genom rymder av tid,
om jag ägde den starkaste tro,
med förmågan att styra över hindrande berg
och ur tomheten resa en bro.

Men hade jag då inte kärlek
vore det ingenting värt,
mer än skrällande malm, en sprucken cymbal,
och utan de toner som bär, det som bär.

Det är kärlekens vädjande röst,
om än viskad med stammande ord,
som är buren av änglars musik
till att höras på hela vår jord.
Det är kärlekens mötande blick
som kan styrka en vacklande tro
till att våga sin vandring längs den levande väg
där en spillra kan bygga en bro.

För inget är större än kärlek,
inget av allt vi har lärt,
den är källan till tro, till stigande hopp,
och vet, genom allt, vad som bär.

Störst av allt, störst av allt, störst av allt är kärleken.
Störst av allt, störst av allt, störst av allt är kärleken.
Störst av allt, störst av allt, störst av allt är kärleken.

© Wessmans Musikförlag även SAB. Text: Åsa Hagberg Musik: Anders Johammar

Längtan

Kommer du innan kvällen sträcker skuggornas längd,
kommer du innan taken blir en mörk silhuett
mot en rodnande himmel i ett fallande ljus,
kommer du innan dagens lust är mätt?

Kommer du innan sorlet löser upp sina ord
i det dämpade bruset av en vikande ström,
medan timmarna driver i sitt ändlösa rum,
kommer du innan dagen släppt sin dröm?

Kommer du innan kvällen glömmer blommornas doft
i den fuktade skymning där de bjuder sitt fång,
innan koltrasten tystnar i det djupnande blå,
kommer du innan dagen släckt sin sång?

© Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Leif Lundberg

Med evig kärlekJer 31:5

Jag ropar i skuggade gränder,
jag söker på myllrande torg,
mitt i vimlet, det ödsliga vimlet,
jag ser både glädje och sorg.
Där står jag med uträckta händer,
men aldrig jag tränger mig på.
Jag står fast i min kärleks förhoppning,
där ser jag dig komma och gå.

Med evig kärlek, ja, med evig kärlek,
med evig kärlek älskar jag dig, älskar jag dig.

Jag vet när du tror att jag glömmer
ditt namn, eller ens att du finns.
Men jag lovar, för evigt jag lovar,
jag älskar dig än, och jag minns
hur mycket jag gladdes i djupet
en dagen du låg i min famn.
Hela himlen tog del i den sången
jag sjöng när jag gav dig ditt namn.

Med evig kärlek …

Jag ropar i skuggade gränder,
på torgen jag viskar mitt ”Kom”,
ta emot mina uträckta händer,
låt kärlekens dag börja om.

Med evig kärlek, med evig kärlek,
med evig kärlek älskar jag dig,
ja med evig kärlek, ja med evig kärlek,
ja med evig kärlek älskar jag dig, älskar jag dig.

© Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Anders Johammar

Septembersol

Än lyfter lövade grenar fång av grönska i sin krans,
ännu en dag när färger kan spela,
skimra i septembersol.

Allt som vaknat vänder åter,
återvänder i en gryende sång.

Än bjuder vindarnas frihet vågors glitter i sin dans,
ännu en dag när måsarnas vingar
skimrar i septembersol.

Allt som vaknat vänder åter,
återvänder i en gryende sång.

Än vågar ömtålig skönhet veckla ut sin blommas ljus,
ännu en dag kan rodnande mognad
skimra i septembersol.

© Wessmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Leif Lundberg

Tröstens tid
Nyårsdagen, Jesaja 49

Jubla himmel och gläd dig, jord!
Brist ut i jubel alla berg!

Tröstens tid är inne,
förbarmaren har kommit
till dem som gömde sig i mörkret,
till dem som suckat, klagat, ropat: ”Gud har glömt mig,
Gud, min Gud, har glömt mig,
Gud, min Gud, har glömt mig.”

Kom fram! Drag ut!
Jag glömmer dig aldrig.
Se, ditt namn på mina händer.

Jubla himmel och gläd dig, jord!
Brist ut i jubel alla berg!

Tröstens tid är inne,
som modern ser på barnet,
det lilla barnet som hon födde.
Men ännu fastare är löftet att jag bär dig,
aldrig har jag glömt dig,
aldrig har jag glömt dig.

Kom fram! Gråt ut!
Jag glömmer dig aldrig.
Se, ditt namn på mina händer.

Jubla himmel och gläd dig, jord!
Brist ut i jubel alla berg!

© Norbergs Musikförlag, Text: Åsa Hagberg Musik: Maria Löfberg

GOSPEL

En röst som säger ”Kom

Det vi formar har ett slut,
vår förmåga har sin gräns,
som ett sandslott i en skapande lek.
Det kan resa sina torn,
ge ett sken att vara starkt,
men i stormen är grunden för vek.

Den som en gång varit där,
som en spillra av sitt liv,
stått där frågande till vad som har hänt,
vad som kunde gå så fel,
när det verkade så lätt,
vill få tro på att vindarna vänt.

Men en spillra kan få kraft att börja om,
när den lyssnar till en röst som säger: ”Kom”.

En röst lika fast som en klippa
med fäste för kärlekens rot,
en grund som ger kraft att bygga ett liv,
en styrka att luta sig mot. 

En röst lika fast som en klippa
med skydd för den spädaste ört,
en grund som ger rum att bygga ett liv
och låter den siste bli först.

Gud, den klippan bär ditt namn,
det är där vi ser din hand
som är sträckt mot oss med heliga sår.
Från vår allra första stund
har du väntat med den blick
som kan se våra trasade spår.

För en spillra kan få kraft att börja om
när den lyssnar till din röst som säger: ”Kom”.

En röst lika fast som en klippa …

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Nadja Eriksson

Här

Var finner jag den tysta rymd
där bruset hinner lägga sig
i kraften av ett ord, ett enda?

Var finner jag en plats av ro
där andetagen hämtar sig
så stilla, att en vind kan vända?

Här, just här i detta rum,
här och nu i denna stund, finner jag dig.
Här, just här i detta rum,
här och nu i denna stund, väntar du mig.

Var finner jag den evighet
där tiden hinner möta mig,
så väntad, att mitt liv kan landa?

Var finner jag den öppna blick
där ingenting vill sluta sig,
så öppen att vi ser varandra?

Här …

Var finner du en saknad vän,
den älskade du kallat på
med rösten i ett ord, ett enda?

Var finner du en viskad bön,
så nära dig som aldrig förr,
så stilla att ett liv kan vända?

Här, just här i detta rum,
här och nu i denna stund, finner jag dig.
Här, just här i detta rum,
här och nu i denna stund, väntar du mig.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Nadja Eriksson

Ni ska få se mig (påsk)

Jordens inre rörs och börjar skaka
innan ens en gryning hunnit vakna,
andlöst väntar himlens ”halleluja”,
nu, är stunden här när vi får jubla!

Säg till dem som skälver, fruktar för sitt liv,
snart ska de få höra hälsningen om frid.
Säg till dem som sörjer, de som mist sin vän,
säg, jag är tillbaka levande igen!

Ni ska få se mig, se mig, se mig igen …
Livslevande! Livslevande!

Säg till dem som tappat både tro och hopp:
Se hur solen stiger över bergets topp!
Säg till dem som sjunker modlöst utan kraft,
säg att de ska minnas det jag redan sagt!

Ni ska få se mig, se mig, se mig igen …
Livslevande! Livslevande!

Ja, vi vill få se dig, du som vunnit,
du som gjort att dödens makt försvunnit,
nu, är stunden här när vi får jubla,
jord och himmel sjunger ”halleluja”.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Nadja Eriksson

Vänd oss till dig
Mark 1:15, Ps 1:3, Matt 13:20, Matt 16:26, Sef 3:17 mfl …

Vänd oss från tomma, ihåliga ord,
du är den kraft som formade vår jord.
Låt din sanning bära frukt,
våra rötter nå ditt djup,
vänd oss till dig, Gud.

Vänd oss från snäva, självupptagna val,
du ger oss plats i nådens katedral.
Låt din godhet bära frukt,
våra rötter nå ditt djup,
vänd oss till dig, Gud.

Vänd oss från stridens lust att ge igen,
du som har kommit till oss som en vän.
Låt din mildhet bära frukt,
våra rötter nå ditt djup,
vänd oss till dig, Gud.

Vänd oss till hoppet, kärleken och tron,
sången som bär ditt liv i varje ton,
när vår tacksamhet bär frukt,
våra rötter når ditt djup,
vänd oss till dig, Gud.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Nadja Eriksson