Vem vågar säga obekväma sanningar? Vem vågar ropa när andra tiger?
Jag skulle vilja säga (med definitionen ovan) … ganska många, ändå.
Internet har gjort det allt enklare att ställa sig på det digitala ”torget” och ropa, vara influencer, samla på sig följare och sponsorer och … kanske bli en stark röst. Näthatet har sedan gjort att en hel del får backa igen. Ord måste trots allt vägas. Vad får sägas? HUR får det sägas, innan drevet börjar löpa?
Och … vilka, av alla dessa, är profeter?
Johannes Döparen.
Denna söndag, 3:e advent, visar han sig igen. Han är som alltid obekväm genom att påminna oss om ytans avigsidor. Mitt i julkommersen står han där, i sin omvändhet, där ytan ser karg och bister ut, men insidan bär ett himmelrike.
Han är, för evigt, Profet. Den som gick före Frälsaren.
Men han var långt ifrån ensam – i alla fall till namnet. I den kärva, politiskt oroliga tid han levde, fanns många som ropade, inte sällan med livet som insats. Då, som nu, ställde man frågan, vilken röst som gick att lita på. Vilken profet var bara självutnämnd – eller utnämnd av människor? Vilken profet var falsk – sa sig tala under direkt inspiration av Gud, men … kunde man lita på det? Vem var Rösten?
Johannes Döparen ger oss en bra checklista för en profet.
KALLELSEN. Den har funnits hos honom ända sedan han blev till. Redan i moderlivet. Redan då märkte hans fromma mamma Elisabeth av, hur både hon och det ofödda barnet rördes av Anden, i mötet med Maria, där själva Ordet blivit kropp.
GUDSLÄNGTAN. Hur han drog sig undan från kakofonin av mänskliga röster för att lära känna, och lyssna efter Gudsrösten. Först förändras själv.
BÖNEN. Han hade fått den med sig med modersmjölken. Stannade kvar i den. Genomsyrades.
BUDSKAPET. ”Omvänd er …” Från vad? Själviska handlingar, lögnaktigt beteende, mörka lustar … Varför det? Är jag inte en fri människa med rätt att leva hur jag vill?
”Himmelriket är nära.”
Budskapet är inte ett själv-ändamål, för oss som vill vara goda.
Profeten ber oss vända tillbaka till Gud. Det Gudsfrånvända blir Gudstillvänt. Det som inte i första hand består i hur väl jag lyckas, utan vem jag älskar. Vem som är min källa, min tröst, min kraft, fortplantande till samma kärlek till nästan och mig själv.
Det räcker långt.
”Himmelriket är nära.”
Hur nära? Var finns den plats där profeterna bäst lyckats styra folket rätt?
Eller, nej, så menar vi ju inte.
”Guds rike är inom er.”
Så nära att ett barn kan ta emot det.
Vem vågar vara en profet? Vem skall vi utnämna till att vara Gudsröstens uttolkare?
”Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud.” (ur helgens epistel, 2 Pet 1:21)
Ja, kanske hellre överlåta utnämnandet i Gudomliga händer.
Johannes Döparen ger oss checklistan.
Ett liv ur det sterila ett barn ur barnlöshet,
ett ensamt strå i öknen, en röst av en profet.
Den fattige skall mättas, förtryckta lyftas upp,
en nöd att bana vägen för rättvisans Gud.
V 1 ur En röst av en profet, Och himlen rör vid jorden
LYSSNA till hela sången.
Åsa Hagberg