Annandagar finns för det som är för mycket att rymmas på bara en dag. ”Rocka Sockorna” hör definitivt dit, även om den stora världen inte märker så mycket av det. Att skolbarnen går runt med olika strumpor gör ingen revolution, och hur många gånger har vi inte hört att alla människor är lika mycket värda?
Vänta här nu …
Det kanske faktiskt är en revolution.
Den sker på insidan av ett människohjärta varje gång poletten trillar hela vägen ner.
ALLA MÄNNISKOR HAR SAMMA VÄRDE.
Det är därför vi den 21 mars, på FN:s internationella Down syndrom-dag, riktar fokus mot dem som oftare motas bort från tillvarons huvudspår, vare sig det för de särskilt lyckligt lottade, eller det som gäller ”justa villkor för vanligt folk”. De som inte påverkas nämnbart av vare sig Internationella kvinnodagen eller motsvarande mansdagar (resten av året?) eftersom man är nästa kategori: ”Det spelar ingen roll om det blir en pojke eller flicka, bara … hrm, hrm … det är friskt.”
De som kan ha störst anledning att tvivla på om vi vill att de ska finnas till. Alls.
Som just därför, genom att finnas mot alla odds, genom att uppfylla en plats med sin närvaro, genom att dra änglarna ner på jorden så att det blir möjligt att se det innerst mänskliga och våga älska … Och det kan vara alldeles underbart.
Min ”Rocka Sockorna Dag”, uppfylld av arbete och innehåll, avslutades i kyrkan med en Frälsarkransandakt. De som kommer bor på gruppboendet intill, och sockornas olika färger uppfyller platsen framför koret med en nästan trotsig proklamation. Här är vi! Vi finns! Vi är fina som pärlor och ögonstenar. Jag blir varm och tänker att jag är jordens lyckligaste människa som får uppleva en sådan här oas en stund av livet.
Det finns talesätt att de som har Downs syndrom, eller liknande funktionsvariationer, alltid är så glada. Det handlar naturligtvis inte om det. Ingen människa är alltid glad. Det är något annat. Mer som att sprida ljus. Inte som solen, men som en glänta i skogen. Där ljuset annars skyms av att träden blir så höga och löv och barr trängs i sin strävan uppåt, uppåt, ständigt uppåt, ligger gläntorna där och släpper in solskenet. Genom att finnas. Alla behöver inte nå så högt som möjligt. Det räcker så bra med några buskar och tuvor, skogsblomster, bär och surrande flugor. En plats att stanna upp, och finna människovärmen.
Det är självklart att gläntor inte ger samma produktivitet och materiella avkastning.
Det är lika självklart att de måste finnas och ha sin plats i samhället.
Därför firar jag idag Annandag Rocka Sockorna.
Imorgon Tredjedag …
Varje dag som alla människor har samma värde.
Du behöver inte tycka synd om mig,
det räcker du tycker om mig.
LYSSNA:Tycka synd om
Se också: Resan till ett barn, Det barn vi fick och Från Änglavärlden
Åsa Hagberg
2019-03-22
Tack Åsa! <3