Texter på denna sida är inte utgivna, och står öppna för tonsättning. Om din inspiration rinner till, noterna kommer, kanske just din tonsättning kan bli en kommande, utgiven not. Jag har själv inget förlag, utan – om vi båda tror på sången – vänder vi oss till någon av dem som finns. Detta handlar oftast om körverk.
Kanske du snarare skriver en låt, och gör egna inspelningar? Det kan också vara en möjlighet.
Även bland andra texter inom Psalm 2000+ finns sådana som dels går att skapa i arrangemang av befintlig tonsättning, eller texter där jag ännu har kvar rättigheten så att det går att skapa från grunden.
Välkommen att fråga, så kanske det sker.
Läs mer instruktioner här.
Kontakt:
0705274397
asahagbe@gmail.com
Mariasånger:
Jag gläder mig (Beb, 4 adv)
Var inte rädd, Maria (Beb/4 adv)
Bara två duvor (Kyndel)
Guds oändlighet – gränslös, nära, ljus
Du är oändlig (natten)
Aldrig längtade vi så (gryning, Ps 130:6)
Ordet (Joh 1)
Psalmtema (psalm/solo/kör)
Kärleken finner sin kraft (vigsel)
Däri finns min glädje (septuagesima mfl)
De var två (11 e Tref mfl)
MARIASÅNGER (bebådelsen, 4 advent, Kyndelsmäss)
Jag gläder mig – Bebådelsen
Jag gläder mig, gläder mig, jublar i tacksamhet,
hela mitt inre är jublande glädje i Gud.
Gud sände sin hälsning, jag sa: ”låt det ske”,
ett under blir möjligt, min tro ska få se
himlarnas himmel ta barnets gestalt
i min kropp, i mitt liv, det är allt.
Jag gläder mig …
Mitt skälvande hjärtslag ger liv till hans blod,
hur går det att fatta att Gud är så god?
Himlarnas himmel tar barnets gestalt
i min kropp, i mitt liv, det är allt.
Jag gläder mig …
Guds löfte att Ordet ska formas till kött,
blir verkligt inom mig, ett barn ska bli fött.
Himlarnas himmel tar barnets gestalt
i min kropp, i mitt liv, det är allt.
Jag gläder mig …
© Åsa Hagberg, 2013-12-06
Var inte rädd, Maria
Bebådelsen, 4 advent
_Var inte rädd, Maria.
_Var inte rädd, Maria.
Stora ting ska ske, men var inte rädd,
du har funnit nåd hos Gud.
1. Ordet som du trodde,
svaret som du väntat,
löftet du har burit,
allt du bett och längtat
är dig nu så nära, Maria,
(är) så nära dig.
2. Kraften av Guds Ande,
helighetens låga
formad i ditt inre,
allt du ville våga
är dig nu så nära, Maria,
så nära dig.
3. Frälsningen för världen,
kallelsen och trösten,
salighetens lovsång,
kärleksfulla rösten
är dig nu så nära, Maria,
så nära dig.
© Åsa Hagberg, 2014-12-22/2026-01-18
Bara två duvor – Marias offer
Körsång, kyndelsmässodagen
Bara två duvor, befjädrade fåglar,
vi har inte mer.
Enklaste offret, men helig är stunden,
o, Gud, vi ber.
Din dyraste gåva
(av) livsvävens finaste garn,
låt änglarna skydda
det eviga ljusets barn.
Altarets lågor, med kärlekens hetta,
ger styng i mitt bröst.
Ande, från ovan, så helig, ja, helig,
o, Gud, ger tröst.
Frälsningens löfte, de åldrades ögon
nu äntligen, ser.
Ringaste barnet, men helig är stunden,
o, Gud, vi ber.
© Åsa Hagberg, 2021-11-27
Jag tänker mig sången ganska ”vinglätt”, börjar redan med de befjädrade fåglarna, följer med i änglarnas vingar och den fina livsväven. Men så landar också det heliga, någon form av tyngd som berör djupare bottnar. Ganska fåordig så att istället olika stämmor får gärna röra sig om varandra, ord upprepas, löpa över toner etc. Tre strofer, en mellanvers/refräng att använda där det passar.
GUDS GRÄNSLÖSA NÄRVARO – gränslös, nära, ljus
Dessa två – Du är oändlig, och Aldrig längtade vi så, kan höra samman, vi möter Gud i skymningen, sedan åter i gryningen. Den tredje innefattar dem båda i Begynnelsen.
Du är oändlig
Ingen himmel kyler som den skymmande,
tunna flor förtätas till kristall,
driver sina skyar över vidderna,
kraft att riva vågor upp i svall.
Vad är då ett stoftkorn av en människa?
Andetag fördrivs av minsta fläkt.
Vad är då den bön hon sänder, sökande,
innan hennes låga blivit släckt?
Över alla avstånd når du vägen hit,
inget mörker är för stort,
stjärnors ljus i banor av en evighet
sjunger som de alltid gjort,
du är oändlig,
Gud, du är oändlig.
Ingen himmel djupnar som den skymmande,
färg, som när en konstnär fört sin hand,
skyarna, likt segel i det väldiga,
leder horisonten mot sin rand.
Plötsligt lättar slöjan ut mot rymderna,
över oss, en evig katedral,
valv på valv, som öppnar sig i ändlöshet,
stjärna efter stjärna, utan tal.
Över alla avstånd når du vägen hit,
inget mörker är för stort,
stjärnors ljus i banor av en evighet
sjunger som de alltid gjort,
du är oändlig,
Gud, du är oändlig.
© Åsa Hagberg, 2020-05-11
Aldrig längtade vi så
Ps 130:6
Aldrig längtade vi så,
som under en tröttande syn
av tid som gick vilse i drömlösa snår,
den tyngande, nattsvarta skyn.
Aldrig rörde oss ett sken
som strimman som ändrade allt,
den växande rodnad som skälvde av ljus
och gav horisonten gestalt.
Som väktaren efter morgonen,
Gud, som väktaren efter morgonen,
så längtar vi,
så längtar vi efter dig.
Aldrig längtade vi så,
som ute i vindarnas kast
av pinande snålblåst i fuktiga sjok,
i kylande dans utan rast.
Aldrig vände sig en vind
så varmt som den första som kom,
som röjde bland skuggor och värmde vår jord
att sjunga sin yrvakna sång.
Som väktaren efter morgonen …
Aldrig längtade vi så,
som inför det ödsliga land
där fotspåren svalnat och vägen låg tom,
som röjd av en svepande hand.
Aldrig älskade vi så,
som stunden av nalkande steg,
så nära är vännen att mötet kan ske
längs gryningens vaknande väg.
Som väktaren efter morgonen …
© Åsa Hagberg, 2015-05-30/2016-04-18/2026-01-19
Ordet
Johannes 1 – en körsång
(Refräng/brygga/omkväde)
I begynnelsen fanns Ordet,
innan något fanns,
bara Ordet.
Och Ordet var Gud,
(den) längtande kärlekens låga,
eviga urkraftens rot,
Skapelsens samlade vishet
uttryck i ett enda Ord.
Och Ordet var liv,
(ett) vimlande, sprudlande flöde,
bultande, lågande puls,
lusten att växa och födas
uttryckt i ett enda Ord.
Och livet var ljus,
(den) seende godhetens flamma,
den som ger allting sitt sken,
helighet utan en skugga
uttryckt i ett enda Ord.
Det Ordet blir kött,
(och) låter sig fångas i tiden,
födas i barnets gestalt,
så blir Guds härlighet synlig,
uttryckt i ett enda Ord.
Ev. avslut:
O, livets Ord, du sanna ljus,
du evige, stanna hos oss.
Amen.
© Åsa Hagberg, 2015-01-01
PSALMER/Körsång
Kärlekens finner sin kraft – Vigselpsalm
Ev refräng/omkväde/brygga
Kärleken vilar på tre; bära, förlåta och ge.
Kärlekens finner sin kraft
i den Gudomliga glöden,
helig och levande puls
bär genom lusten och nöden.
Så kan vi nu ta emot
gåvan att bära varann,
även på trötthetens dag
räcka en stödjande hand.
Kärlekens finner sin tröst
i de Gudomliga orden,
så som den mildaste sol
sprider sin värme på jorden.
Så kan vi nu ta emot
gåvan att älska varann
mest på förlåtelsens dag,
räcka försoningens hand.
Kärlekens hämtar sitt djup
i den Gudomliga brunnen,
flödet som aldrig tar slut,
blir till en lovsång i munnen.
Så kan vi nu ta emot
gåvan att ge till varann
mer än vi själva förstår,
räcka välsignelsens hand.
© Åsa Hagberg, 2020-07-04
Däri finns min glädje – Septuagesima
Jeremia kapitel 9, vers 23-24
Din vishet är en gåva, din tankes lätta språng
om tingens rymd och väsen, hur tiden har sin gång.
Så bruka då den väl, var aktsam om den själ
som älskar.
Din styrka har jag gett dig, den kraft som ger dig makt
att riva eller bygga, att hålla det du sagt.
Så bruka då den väl, var aktsam om den själ
som älskar.
För däri finns min glädje, där stoltheten består
i sanningen och rätten, i insikt som förstår
vad kärlek är, ja, vad kärlek är.
Den rikedom du äger till överflöd ibland,
är även den en gåva, förvaltad i din hand.
Så bruka då den väl, var aktsam om den själ
som älskar.
För däri finns min glädje, där stoltheten består
i sanningen och rätten, i insikt som förstår
vad kärlek är, ja, vad kärlek är.
© Åsa Hagberg, 2024-02-24
De var två – 11 sön e Tref, Tro och liv, förlåtelse
Lukas 18:9-14
De var två som kommit den dagen,
till rummet av helighet,
detta rum där bön blir så enkel
när Gud ändå redan vet,
(Gud ändå redan vet)
allt som är.
De var två som kommit den dagen,
att dela sitt hjärtas bön,
bara en som började tänka
att Gud borde ge en lön,
(Gud borde ge en lön,)
vara där.
Gud, du vet vem jag är,
hur jag följer dig här,
hur jag tjänar dig.
Tack, för allting jag gjort
som blir synligt och stort,
när du ser på mig.
Det var en som först ville tacka,
att själv kunna lyckas mer,
när den andra mest ville viska
att Gud skulle komma ner,
(Gud skulle komma ner,)
vara där.
De var två som kommit den dagen,
till rummet av helighet,
bara en som sökte den nåden
där Gud ändå redan vet,
(Gud ändå redan vet)
allt som är.
Gud, du vet vem jag är,
du som väntar just här
där vi söker dig.
Låt mig se vem du är,
du som väntar just här,
du förlåter mig.
© Åsa Hagberg, 2014-06-27/2026-01-18