Fader, Son och Ande - Åsa Hagberg

Därför
Gudspärlan
På Gud vi tror

GUD, VÅR SKAPARE OCH FADER
Gud, vår Fader

JESUS, VÅR HERRE OCH BRODER
Du ger den kärleken ett ansikte
Du sårade
Då bryter himmelriket in
Himmelriket närmar sig
Kärleksrösten
Mer än ord
När vi inte ser dig
Var i oss den vägen
Vid brunnen

ANDEN, VÅR HJÄLPARE OCH TRÖST
Hjälparen

Därför
Trefaldighetsdagen, trosbekännelsen

1. Därför att du bär den hemlighet som saknar svar,
därför att din tanke är det liv vi alla har,
djup intelligens i varje enskilt litet frö,
genomlyst av himmel var flinga av snö.
Därför, du Skapare, till dig sträcks min tro.

2. Därför att du tog vårt straff och bar det på ett kors,
blödde din gudomlighet, när brottet låg hos oss.
Därför att du älskat genom liv och genom död,
blivit den som mättar med levande bröd.
Därför, du Frälsare, hos dig föds min tro.

3. Därför att det finns en ton, en saknad och ett rum,
mellan allt det synliga och trons mysterium,
därför att du skapat det till mötesplats med dig,
nära som mitt hjärta där väntar du mig.
Därför, du Hjälpare, i dig bärs min tro.

© Text: Åsa Hagberg Musik: Stefan Jämtbäck – ingår i Och himlen rör vid jorden – psalmer för hela kyrkoåret.
LYSSNA via Youtube.

Gudspärlan – Du är gränslös

1. Du är gränslös mer än vi förstår,
ändå nära, räknar varje hår,
och ditt ljus är vägen vi går.
Gud, du är bortom allt och här,
det är du som är bortom allt och här.

2. Du är helig, över allt vi når,
ändå mänsklig, känner hur vi mår,
och ditt ljus är glädjen vi får.
Gud, du är bortom allt och här,
det är du som är bortom allt och här.

3. Bortom tid och rymd är dina spår,
ändå vet du hur ett hjärta slår,
och ditt ljus är livet vi får.
Gud, du är bortom allt och här,
det är du som är bortom allt och här.

© Gehrmans Musikförlag. Text: Åsa Hagberg Musik: Nadja Eriksson
Ingår i Pärlor – 11 Frälsarkranssånger, där du också kan LYSSNA.

På Gud vi tror
Trosbekännelse, fritt efter Martin Luther

1. På Gud, vars makt är gränslöst stor,
den Fadersfamn där kyrkan bor,
på Skaparen som med sitt ord
gett liv år allting på vår jord,
den helige som ändå ser
till varje mänskobarn som ber,
vi tror på dig, vi tror.

2. På ende Sonen, Jesus Krist,
det rena Ordet utan brist,
av Anden avlat att bli kött,
den frälsare som jungfrun fött,
det barnet vid Marias bröst
som skänker jorden himlens tröst,
vi tror på dig, vi tror.

3. På Anden, som i helighet
är del i Guds treenighet,
är rösten i profeters mun
som talar än i denna stund,
den Hjälpare som Sonen sänt,
den låga Faderns kärlek tänt,
vi tror på dig, amen.

GUD, VÅR SKAPARE OCH FADER

Gud, vår fader
Fritt efter Martin Luther; ”Fader wår som i himblom äst”

1. Gud, vår Fader, himmelske vän, du gör nåden ny igen,
nog att flöda över vår brist, fylla upp den tro vi mist.
Låt vårt hjärta utan tvång, möta dig i evig sång.

2. Låt din himmels rike av frid, finna rum i denna tid,
om än mörker lockar och tär, låt ditt rike lysa här.
Styrk vår låga i det mod, Anden ger oss, Anden god.

Gud, din makt är stor, såsom i himlen, också på jorden,
låt din vilja ske, och kom med ditt rike på jorden.

3. Ge oss, Gud, vårt dagliga bröd, till vår kropp och själens nöd,
läkedom för smärtande sår, kraft till kraft i svåra år.
Så välsignas mödans land, rik blir frukten i din hand.

4. Gud, förlåt oss skulden vi bär, liksom vi förlåter här,
då kan friden uppfylla allt, vi kan vara ljus och salt.
Ända till vår sista strid, fräls oss du, för evig tid.

Gud, din makt är stor, såsom i himlen, också på jorden,
låt din vilja ske, och kom med ditt rike på jorden.

JESUS, VÅR HERRE OCH BRODER

Du ger den kärleken ett ansikte
13:e söndagen efter trefaldighet, Luk 10:23-37, Matt 5:38-48, Joh 10:1-16

1. Du ger den kärleken ett ansikte som aldrig skulle gå förbi,
du stannar för att läka såren och allt vi gömmer inuti.
Du ger den kärleken ett ansikte som räcker mer än för en vän,
om du ser fienden bli skyldig så finns förlåtelsen igen.

Öppna oss att ta emot och älska som du,
öppna oss att ta emot och älska som du.

2. Du ger den kärleken ett ansikte som inte är för att bli sedd,
där andra skulle fly från skammen så är den kärleken beredd.
Du ger den kärleken ett ansikte som till och med har känt vår död,
och där, när rädslorna har rämnat, är liv och liv i överflöd.

Öppna oss att ta emot och älska som du,
öppna oss att ta emot och älska som du.

Du sårade
Fastan, långfredag, mässan

1. Du sårade, du modige,
ge kraft som helar, vågar darra.
Du helige, du svikne,
ge liv som renar, vågar älska.
Jesus Kristus alltets mitt,
Gud av Gud och människa ibland oss.

2. Du tjänare, du mäktige,
ge kraft att bära, våga följa.
Du evige, du härlige,
ge liv att födas, våga bäras.
Jesus Kristus alltets mitt,
Gud av Gud och människa ibland oss.

Då bryter himmelriket in
Första söndagen efter trettondagen, Matt 3:13-17

1. Mitt i det liv som pågår, där dagar läggs på rad,
ett år går in i nästa med tomma blad.
En stjärna tänds och slocknar, ett barn blir stort en dag,
vi missar lätt en hjälte av annat slag.

Då bryter himmelriket in, himmelriket in,
en röst som säger: ”Du är min”.

2. Så kommer han till floden, en människa som vi,
men någonting ska ske när han stiger i.
En flod med bara vatten, i dopet blir den mer,
från himlen syns en duva som kommer ner.

Då bryter himmelriket in, himmelriket in,
en röst som säger: ”Du är min”.

Himmelriket närmar sig
1 e Trettondedagen – Jesu dop

Himmelriket närmar sig i ljus,
stiger över gryningens rand
när vi hör profetordens röst,
nere vid Jordanflodens strand.

Vem kan uppfylla allt, vem kan göra vägen fri?
Gud, du uppfyller allt, och sedan kommer vi.

Ingenting kan gömmas för din blick,
du som vet hur gärna vi vill,
när vi hör profetordens röst,
veta att vår kraft räcker till.
Vem kan …

Då, som Mänskosonen, är du där
mitt i livets vimlande hop,
den som är profetordens röst,
skälvande, får ge dig sitt dop.
Vem kan …

Himmelriket öppnar sig i ljus,
stiger över gryningens rand,
när vi hör din eviga röst
nere vid Jordanflodens strand.
Vem kan …

Kärleksrösten
Tredje söndagen i påsktiden – den gode herden

1. Jag lystrar i det stilla, själens tysta famn,
herderösten kallar, nämner mig vid namn.
Kärleksrösten utan like känner jag igen,
bär sin ton av himmelrike, rösten av en vän.

2. Jag lystrar i min oro, kaosnattens tid,
herderösten viskar: ”Jag finns här bredvid”.
Kärleksrösten utan like känner jag igen,
bär sin ton av himmelrike, rösten av en vän.

3. Jag lystrar i det höga, djup som rör vid djup,
herderösten sjunger, Kristus, det är Du.
Kärleksrösten utan like känner jag igen,
bär sin ton av himmelrike, rösten av en vän.

Mer än ord
Andra söndagen efter trettondagen, mässan, Joh 2:1-11

Mer än ord är din härlighet,
är kropp, är blod, är himlens gåva, god,
att se dig genom mänsklighet,
en större verklighet.

Mer än ord är din härlighet,
är källors djup, är helighetens ljus,
att dricka liv av livets brunn
i trons mysterium.

När vi inte ser dig
5 sön i Påsktiden

När vi inte ser dig, Gud, finns du ändå här?
Hur kan du förbli hos oss, den vi håller kär,
när det mörka lägrar sig, skymmer bort ditt ljus,
allt det som vi älskade trampas ner i grus?

Innan ni har älskat, har jag älskat er.
Tro mig när jag säger: Alltid finns jag här hos er.

När vi fylls av modlöshet glömmer bort din röst,
sänd oss då din Hjälpare, Anden som ger tröst.
Om vi ändå dömer, Gud, hjälp oss välja rätt,
du som är barmhärtighet, du gör valet lätt.

Innan ni har älskat, har jag älskat er.
Tro mig när jag säger: Alltid finns jag här hos er.

När vi fylls av tacksamhet, glädjen strömmar till,
kärleksmötets evighet, tiden tycks stå still.
Då är lätt att älska, Gud, älska, liksom du,
du som ger oss Hjälparen med oss, här och nu.

Innan ni har älskat, har jag älskat er.
Tro mig när jag säger: Alltid finns jag här hos er.

Var i oss den vägen
Fjärde söndagen efter påsk, Joh 14:6

1. Visa oss den vägen, var i oss den vägen som är du.
Öppna oss den vägen, gå med oss den vägen som är du.
Öppna oss, var i oss Jesus Kristus.

2. Visa oss den sanning, var i oss den sanning som är du.
Uppfyll oss med sanning, bär i oss den sanning som är du.
Uppfyll oss, var i oss Jesus Kristus.

3. Visa oss det livet, var i oss det livet som är du.
Andas oss det livet, sjung i oss det livet som är du.
Andas oss, var i oss Jesus Kristus.

Vid brunnen
Joh 4 – Livets källa, 1 e Trett

1. Under solens starka hetta gick vår Mästare som vi,
kände samma törst och trötthet, vi kan bära inuti.
När en kvinna kom till brunnen där han saknade ett krus,
ägde hon den tomma krukan, men han var världens ljus.

2. Och han bad henne om vatten, som en lindring för sin törst,
när hon gav sig själv att dricka, att få smaka lite först.
Det som var en enkel fråga nådde djupare än så;
”Hur kan du be mig om vatten? De andra brukar gå.”

Men då sa han: ”Om du bara visste, om du såg vad Gud kan ge,
hur det redan finns så nära, du behöver bara be.”

3. Han kom inte för att döma det som andra redan dömt,
utan hellre ge ett flöde åt det vackra som låg gömt.
”Herre, ge mig av det vattnet, du som ändå redan vet
allt jag bär på i mitt inre och ser min hemlighet.”

Du som känner djupet av Guds källa, bortom allt vårt tidsfördriv,
Herre, ge mig av det vattnet som är evighetens liv.

4. En helt vanlig dag vid brunnen kunde livet börja om,
i den blick som blev ett möte, den som väntat att hon kom.
Med en smak av livets källa, när den läker med sin tröst,
rinner upp i våra sånger, är tacksamhetens röst.

Du som känner djupet av Guds källa, bortom allt vårt tidsfördriv,
Herre, ge oss av det vattnet som är evighetens liv,
Herre, ge oss av det vattnet, som är evighetens liv.

ANDEN, VÅR HJÄLPARE OCH TRÖST
Hjälparen

Hjälparen
Femte söndagen i påsktiden, Hos 11:1-4, Joh 15:11-17, 16:7

1. Som en mamma lyfter barnet och håller vid sin kind,
så vill du komma nära och röra oss längst in.
Som en frusen söker värmen där någon tänt en eld,
så vill du att vi stiger in i värmen av dig själv.
Det är kärleken, du ger oss den
i Hjälparen, i Hjälparen.

2. Du ser rädslorna inom oss som gör att vi går bort,
det tålamod som vacklar och ofta är för kort.
Du ser tro som blåser upp sig men inte räcker till,
men du är den som bär oss när vi söker det du vill.
Det är kärleken, du ger oss den
i Hjälparen, i Hjälparen.

3. Liksom barnet en dag lär sig att stå på egna ben,
så ger du oss ett ansvar där tro blir mer än sken.
Vad du ber om är det enda att se till var och en
som någon du vill ta emot och kalla för din vän.
Det är kärleken, du ger oss den
i Hjälparen, i Hjälparen.