Himmelens öga

Fjällsjö

Sång&musik: Anders Berglund, ackompanjerad av Sorsele spelmanslag
Text: Åsa Hagberg

1. Huset låg där träden kroknar,
en tillflykt i ett väglöst land,
en strimma rök ur skorstensmuren och båten syntes vid sin strand.
Ett ensligt par i öde trakter, men brödet stod på deras bord
med skrönor ifrån när och fjärran fick själen sitt av levnadsmod.

Då blev den gamle tyst, och sa: ”Nu går jag ut”.
En plats av tidlöshet där jordens gräns tar slut
är himmelens öga.

2. Stigen löpte uppför branter, fick vada över vattendrag.
Han kupade sin hand att dricka när kroppen började bli svag.
Ett ben som stelnat genom åren, men sjöng av ljungen runtomkring,
en stav som stöd, en liten ränsel, annars bar han ingenting.

Där blev den gamle tyst, som fågelvingens flykt,
en gränslös katedral som Skaparen har byggt
är himmelens öga.

3. Inga träd som skymde sikten, en vindil prasslade förbi.
Han lät sig fångas, nästan bäras och kände själen släppas fri.
En kyss där uppe i det höga med himlen alldeles inpå,
en sjö som blänkte som ett öga, han nådde dit han måste gå.

Där blev den gamle tyst, lät båten lägga ut.
En plats av tidlöshet där jordens gräns tar slut
är himmelens öga.

B11 Ante

Berättelsens förebild, fjällbon och samen Ante

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *