Åsa Hagberg

I var mänska finns en blomma

1. Om du ger dig ut i parken får du kanske se en man
där han går och samlar burkar som om det är allt han kan.
Sedan sitter han på bänken när påsen känns för tung,
där andra har för bråttom är hans ensamhet för lugn.
Man kan undra vad han känner i sin sorgset grå kavaj?
Intill bänken står tulpaner där solen ler i maj
på sorgset grå kavaj.

I var mänska finns en blomma, om den bara får slå ut
kan det hända vi får se nåt vi aldrig sett förut.
I var mänska finns en blomma, fast en del av dem är små,
fast en del kan kallas ogräs är de blommor ändå.

2. Om du ger dig ut i dungen i det hörn där ingen går
har en pojke byggt en koja helt gömd bland täta snår.
Det är han so alltid springer när de andra ropar: ”Kom!”
Han vet de bara retas, för han inte är som dem.
Men i kojan är han skyddad, kan han glömma bort sin skam
och tittar man bland snåren syns små sippor krypa fram
och glömma bort sin skam.

I var mänska …

3. Om du ger dig ut på ängen får du kanske se en vän,
hon vinkar lite tveksamt om du känner henne än.
Hennes ögon verkar sneda när hon tittar sig omkring
Men hon säger: ”Följ nu med mig, ska jag visa någonting.”
Där i gräset står en maskros, den finaste som finns,
om du säger ”Det är ogräs”, är det sånt hon inte minns,
den finaste som finns.

I var mänska …