Åsa Hagberg

Solen bara lyser

Solen bara lyser

REGNET – hör vad det kan!
Med lätta droppar strilar det ner
till törstande jord
Grönskande grenen och späda blomman
står åter friska av en svalkande dusch
Jag hör hur det droppar
… och piskar!
I hänsynslös framfart forsar det ner
tills marken är naken och skövlad
den späda blomman ligger
slagen till döds

Men solen hörs inte så mycket
den bara lyser

VINDEN – hör vad den kan!
Den fyller ditt segel i hisnande färd
över vidderna
Möllans väldiga vingar får drivande kraft
till dagligt bröd och strömmande ljus
Jag hör hur det susar
… och dånar!
I skummande vrede slits vågen upp
att dränka, sluka och krossa
Tryggheten skakas i sitt innersta
när lamporna slocknar

Men solen väsnas inte så mycket
den bara lyser

MÄNSKORNA – hör vad de kan!
Med trimmade muskler djärvhet och spänst
de visar konster allt skönare
Skarpa hjärnor skapar en knapp
bara ett tryck och livet pulserar på en dataskärm
Jag hör hur de sjunger
… och vrålar
Den svage blir trampad och hatet får grepp
om kniven som blixtrar – igen
Knappen de skapat väntar
bara ett tryck, och vår värld är förlorad

Men några säger inte så mycket
de bara lyser