Åsa Hagberg

Vandraren

Klicka till vänster i de svarta fältet för play/pause.


Josef och Sofia
Josef Berglund, kom som nybyggare till Ammarnäs 1881. Med det egentliga hemmanet uppe vid Bertejaur lät han det sträcka sig ända till Näsbergets sluttning ovanför Ammarnäs. Slitsamt arbete skulle det kosta, men han såg möjligheterna, trotsade alla svårigheter och byggde själv gårdar till både sig själv och sina fyra söner. Oskar fick den övre gården, som sedan skulle bli Blomsterhem.

Min ungdoms hunger drev mig hit,
en lust att själv få äga jorden,
då var jag orädd, fri och stor
i både handlingen och orden.
Att bryta upp och våga se
den väg som ingen gått,
en vandrare som sätter spår,
det var min lott.

Så fann jag platsen, fann den mark
där spaden trängde genom jorden,
den odlingen har kostat svett,
men gav oss mat på borden.
Där fann jag källan för min törst,
en dryck så klar och frisk,
och så för vinterns hungerstid
en sjö med fisk.

Den kraft som växte i min hand var som ett klot av snö,
den har sin tid, men tynar blid i vårens tö.
Den kraften som jag lutar mot bär doft av slaget hö,
av hästens kropp, en bön av hopp, en stilla sjö.

En vandrare vars namn blev stort,
min gärning växte genom åren,
av första gården byggdes fem
med frodig betesmark till fåren.
Men kvinnan och de barn vi fick
är mer än all min lön,
när livet vissnar har jag kvar
en stilla bön.
Den kraft …

Jag går så långsamt på vår äng,
ibland går lien genom gräset,
men stannar ofta i en blick
mot sjön som ligger bortom näset.
Så åldras jag, men tänker på
allt gott från Herren Gud,
ett stråk av styrka möter mig
i hästens hud.
Den kraft …