Det samtalas livligt i det kyrkliga nätet just nu. Bloggarna är många. Hearingen med ärkebiskopskandidaterna väckte lika många frågor som svar. En av dem är Jungfrufödseln, dess vara eller inte. Hur tror vi i kyrkan egentligen? Och vilka är ”dom”?
”Dom” som inte verkar ha fattat poängen.
Som lever kvar i föreställningen att den är ett biologiskt faktum.
”Dom” som också kallas ”bokstavstroende”.
Det är lätt att se framför sig en ganska bister grupp människor som betraktar sig själva som de riktiga kristna, lite bättre på att tro och med ett tolkningsföreträde som bygger på att man håller fast vid det gamla. Visserligen behäftat både med vetenskaps- och kvinnoförakt, men man håller hellre envist fast vid bokstävernas dogmer. De som gärna pekar finger för att tala om hur fel andra har när de försöker förnya, eller vågar ifrågasätta etablerade strukturer.
Sanningen är redan färdigtuggad för längesedan. Punkt.
Det kanske finns några sådana företrädare.
Jag vet inte. Jag känner ingen.
Men jag skulle vilja berätta om några andra som befinner sig i kategorin ”dom”.
En grupp är den reflekterande. Man stannar inte vid bokstävernas sanningar. Man för dem vidare, söker innebörden, söker sambanden, söker Anden i orden. Studerar. Samtalar. Når fram till att det inte går att skilja den symboliska innebörden från den biologiska, lika lite som en karta blir meningsfull utan sin verklighet. Jesus kan inte vara Gud om det inte finns ett Gudomligt upphov sammansmält i det mänskliga. Vetenskapen behöver inte förnekas, den kompletteras.
En annan grupp är Marias medsystrar. Man ser inte i henne den underkuvade kvinnan med en religiös plikt att säga ja till sex. Man ser i henne den högt benådade. Gud har det förtroendet, den kallelsen till en ung kvinna.
En tredje grupp är de som har erfarenhet av mirakel. Mindre vardagsmirakel eller stora livsomvälvande händelser. Men man vet. Gud gör mer än det som går att förklara.
En fjärde grupp är de äldre kvinnor vi ibland kallar ”kyrktanter”, ja, det kan vara män också. De som har burit sin kyrka genom åren, troget suttit på sin plats i kyrkbänken och söndag efter söndag stämt in i bekännelsen … ”född av jungfrun Maria”. Det ligger grundmurat i tron. Som en rynkig liten kvinna sa till mig med handen fast mot bröstet: ”Det sitter här”.
Slutligen vill jag stanna vid dem som inte kan något annat. De som genom intellektuella funktionshinder saknar förmågan att förstå det abstrakta. Poänger som kräver ett symboliskt tänkande ligger oåtkomliga för dem. Till exempel tänker jag på Anna med Downs syndrom som vid besök i den vanliga konfirmationsläsningen förvånat utbrast om de andra: ”… de vet ju inte ens vem Gud är!?” De som har den sorts tro som fyller Jesus med jublande glädje*. Den enklaste tron.
Vi är också ”dom”.
Åsa Hagberg
2013-10-20
* Lk 10:21