Åsa Hagberg

19 september, 2013 De konflikträdda

Jag tillhör de konflikträdda.
Vi är ganska många. Vi som saknar de hårda pannor som kan hålla hätskheter utanför oss själva och låta dem rinna av som vatten på en gås. Nej, de sipprar in, tar sig innanför pannbenet och finner sin oro där inne.
Vi är vana vid att se det som en svaghet.
Veka människor som hellre viker sig än står för sin övertygelse. Åtminstone tiger om den.
Undviker att ta i svåra ämnen. Gömmer i garderoberna.
Men om vi istället för att klanka ner på de konflikträdda ger dem bara något lite mer skinn på näsan. Ger uppbackning nog för att rädslan ska bli åtgärd, så tror jag på de konflikträdda.
De som har en stark olust inför konflikter.
De som inte finner någon glädje i hämnden, särskilt inte efteråt därför att resultatet eldar på det man vill avsluta.
De som inte spyr ut sin ilska offentligt, därför att de orden har samma effekt som hämnden. De är idiotorden som tar livet ur varje form av samtal genom att strunta i analysen och spetsa allt till sina yttersta överdrifter.
Jo, det känns lite bra just då, men bittersmaken efteråt är starkare.
De konflikträdda är människor med en stark motivation att avsluta konflikter, att leda den hetsiga diskussionen in i det som kan bli nästa fas. Det samtal där förklaringen får sitt utrymme. Jo, den här ”idiotiska” uppfattningen som jag har, den grundar sig i större frågor.

Om vi isolerar fråga A, skulle antagligen både du och jag kunna svara ”ja”.
Åh, detta underbara svar! Så enkelt, alla blir glada, alla ryms i ett enda stort JA. Åtminstone nästan alla, några undantag och surpuppor finns alltid.
Så visar det sig att fråga A är intimt sammanlänkad med fråga B. En fråga där olika positivismer vägs mot varandra. Att säga ”ja” till den ena, innebär att säga ”nej” till den andra. Det är då det börjar bli svårt. Om slutsatsen blir en personlig fråga kan den uppfattas som en fråga om vem jag gillar och vem jag ogillar. Jag tror det är anledningen att fråga B är insopad under mattan. Med den förutsättningen går det inte att välja. Det går inte att välja, om det innebär att gilla den ena och ogilla den andra.
Vår svartvita värld vill gärna ha det så.
Då är det lättare att identifiera sin fiende.
Men den konflikträdda vill samtala. Jag tror jag återkommer.

Åsa Hagberg
2013-09-20

Kommentera